Personlighet i förändring

Född naiv - brutalt härdad till skeptiker.

Såpoperan fortsätter

Min egna jobbdokusåpa fortsätter. Ärligt talat jag känner verkligen ingen annan som alltid hamnar i de struligaste av jobbsituationer pga organisationsförändring och dylikt.

Pratade igår med min nuvarande chef om att idag är min sista dag. Han fick något paniskt i rösten och bad mig att inte göra något överilat (eh vad det nu skulle vara?). Istället hade vi ett kort möte nu på morgonen skulle han försöka fixa lönenivån och iaf en kompromissad uppsägningstid och gick sedan direkt till personalchefen. 

Men ärligt talat jag är verkligen inte särskilt sugen på det här jobbet längre. Jag gillar verkligen min nuvarande chef och hade jättegärna fortsatt jobba med honom, men jag får nu en annan chef där det känns som tja allt gått fel från dag 1. Min nuvarande chef hoppas ju kunna erbjuda mig fast i framtiden, men kan inte lova något vilket jag tycker är lite tomma ord. Men men får jag ett ok erbjudande nu så tar jag det men kommer ju ändå fortsätta söka en fast tjänst för det är mitt mål. Det är lika bra att söka nu när marknaden har rätt många erbjudanden ute.

Dagens tips

Glöm inte din matsäck i 3 månader. Även om du var med om en bilolycka.

småpotatis

Satt och räknade igår och diffen mellan det jag och chefen diskuterar i lön motsvarar två veckors arbete vilket går att räkna ut eftersom det är en tidsbestämd anställning. Det är en summa som jag utan att ens reflektera över beställt enklare arbeten av vår webbyrå för, under det här året som anställd. Känns helt otroligt att vi ens diskuterar det. 

Eller om vi ser på det ett annat sätt skulle de minska min visstidsanställning med två veckor så har de råd med min lön inom projektets budget.

Men samtidigt så har nya chefen inte berättat för resten av företaget/avdelningen iom att jag fick mail om att semesterlista ska fyllas i. Min nuvarande chef bokar in mig på möte på fredag morgon fast jag rent krasst inte har kontrakt då.

Utan att meddela mig har jag visst i lönesystemet flyttats över till den andra avdelningen!? Brukar det verkligen gå till så?

Någon avtackning blir det väl inte fråga om i och med att mitt beslut först märks på torsdag eftermiddag när jag går hem... Tristast är att även om jag skulle ta jobbet så blir det här verkligen en dålig start... Och jag som verkligen trivdes så bra här och hoppades kunna stanna i evigheters evighet.

Ett försök till

Jag tänkte att jag ger chefen en chans till att förhandla, så jag skriver ett långt trevligt mail där jag ger förslag på ett antal förmåner som kompensation för den lägre lönenivån. Samt att jag radar upp de fyra punkter såsom jag förstod att avtalet är enligt vårt möte igår. Jag avslutar kanske det hela lite väl kaxigt där jag visar på att jag redan nu sparat in dubbelt så mycket pengar som min lägsta lönenivå skulle kosta dem under anställningens tid. Till svar får jag:

[namn]
 
Jag är på plats till 11.45 om du vill prata.
 
Med vänlig hälsning
[namn]

Men varför skriver han att jag vill prata? Jag skrev ju ner allt i mitt mail, det jag vill göra är att höra hans motbud eller om han inte har ett motbud. Prata är nog det sista jag vill göra eftersom jag redan sagt det jag vill säga i mailet. Det kliar i mina fingrar att skriva tillbaka att "jag lyssnar gärna på dig imorgon eftermiddag", men det är väl för bitskt gissar jag.

Vaddå ska vi förhandla?

Vad min nya chef tycker:

1) saker som skrivs i ett avtal är bara formalia och behöver inte hållas
Står det tre månader i anställningsavtalet så kommer de inte hålla det om jag säger upp mig för vem vill behålla någon som är omotiverad!? Däremot går det inte att ändra dessa 3 månader till 1 månad i avtalet för det var inte han som hade infört dem i avtalet. I avtalet står även att allt utöver avtalet styrs av kollektivavtal och detta skulle i så fall innebära en månads uppsägning från företagets sida, men det stämde inte heller enligt honom dock fick jag inte reda på vad som egentligen gällde. Jag undrar egentligen varför vi ens signar ett avtal om det inte betyder något?

2) jag är en helt oprövad person
Jag får hela tiden uppfattnignen om att jag får detta jobb för att företaget är så nöjd med min insats under ett års tid och att de inte vill förlora mig och min kunskap vind för våg. Men nu i förhandlingarna får jag höra att jag är oprövad och att jag därmed inte kan få marknadsmässig lön för mitt arbete?! Undrar varför de beter sig som om jag redan har fått och accepterat tjänsten utan att fråga mig eller vänta på min signatur. Senast på förmiddagen gick chefen runt bland sina anställda och sa att allt var klart.

Vår typ förhandling avslutas med att chefen säger att vill jag diskutera lön får vi avsluta förhandlingen för han kan inte göra något och att det är tråkigt att det ska falera på lönenivån. Och han verkar tycka att skillnaden är fjuttig och jag bör acceptera den, men jag frågar mig snarare varför företaget inte kan acceptera den fjuttiga skillnaden. Medan jag säger att jag bara vill ha marknadsmässig lön och skulle han inte veta om vad jag haft skulle han utan problem ge mig den i och med att den inte är hög om vi jämför med statistiken. Sista ordet han säger är att jag har tre dagar på mig att ändra mig?

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag i alla fall känner att jag gjorde rätt.

Talk is cheap

Att bara snacka kostar ingenting som K krasst konstaterar.

Jag skriver ut kollektivavtal (uppsägningstider) och statistik från SACO (löner dylik tjänst) och förbereder mig mentalt på att det blir ett jobbigt samtal i eftermiddag (om chefen är på sin plats). Både jag och företaget jobbar mot klockan - T-4 dagar - innan mitt avtal går ut. Fascinerande hur lätt de verkar tro att det skulle gå att lura mig att signa ett för mig så ofördelaktigt avtal. 

Tröttsamt och tråkigt, men gör jag inte det här så kommer jag att tappa jobbsjälvförtroendet helt. Det finns tyvärr ingen annan som kommer slåss för min rätt till en skälig lön och skäliga arbetsvillkor.

Skinn på näsan

Jag är rätt skamfilad när det kommer till hur jag blir behandlad i mitt arbetsliv och visst har jag fått lite skinn på näsan med åren och byggt upp en magkänsla att "jag kan, jag är bra", men samtidigt så lyser fröken duktig igenom och jag vet inte om jag vågar följa magkänslan i det här fallet och strida för min rätt. Vågar jag vara modig och följa magkänslan? Å andra sidan vad har jag att förlora på att säga att jag inte är nöjd med deras förslag? Kanske förlorar jag tjänsten och blir arbetslös (fy fan!), men om vi ser hur självsäkra de är på att jag ska svälja och godta alla kontrakt de skickar på mig så har de ju samtidigt blottat sig att de verkligen vill ha mig. De har ju redan signat kontraktet och de har gett mig löneökningen de tänkt sig allt utan att jag ens sagt ja till tjänsten. Som en fd kollega sa ni är fortfarande i förhandling.

Det som gör mig mest less när jag söker jobb är att jag alltid måste förklara min CV hela tiden. Det man inte kan tro om man ser min CV är att jag i grund och botten är en person som vill stanna länge på ett jobb och jobba långsiktigt för att förbättra resultaten inom mitt område. Förbannar min otur eller att jag alltid verkar vara på fel plats vid fel tillfälle som gör att min CV idag är full av kortare anställningar istället för några enstaka långa.

Samtidigt känner jag redan nu hur jag försvinner ur gemenskapen på min avdelning i och med att jag kommer byta position och våningsplan. Det är trist och jag kommer verkligen sakna kontakten med marknaden - för det jag brinner för är ju kommunikation och inte serverkraft och licenser.

Men vad var det för möte?

Ja jag vet faktiskt inte var jag ska börja eller hur jag ens kan beskriva det hela. Det var inte dåligt men det kändes inte som en intervju utan mer som en utvärdering av mig som person. Rkryteraren såg tja normal ut men började hela samtalet med att 1) sitta i telefon och sedan 2) säga att han hade en stressig dag och en bad hair day. Jag fortsatte med att klia på hans hund samtidigt som han avslutade sitt samtal.


Intervjun fortsatte med en utläggning om hans jobb och vem han var (han hade hund och bodde runt kvarteret) och hans företag och att han var mest intresserad för människor och vilka jobb de passad för än tvärtom. Han svarade långsamt men typ lika kortfattat och var jättedisträ... tex svarade han på telefon ang att dennes matte som han hade delad vårdnad med skulle hämta hunden På slutet fick jag lite intervjutips för att värka så självsäker som han såg att jag eg var. (han skulle bara veta vilken dålig dag jag eg hade) Jag var ingen av hans vanliga Dolce Gabbana typer med uppblåst ego... eh näe tyckte jag en sådan har jag aldrig varit.

Ehm slutsats jag fick veta att min cv visats för företaget och att vi skulle fortsätta maila men tja egentligen vet jag inte vad mötet var om eller vad som händer nu.

Ska jag ta med pepparsprayen eller mysbyxorna?

Ännu ett jobbrelaterat inlägg

Idag är det dags för intervju med den skumma rekryteraren. Han som har skjutit upp intervjun under mer än två veckor och som blivit mer och mer kortfattad och mer och mer familjär i varje mailsvar. Undrar om han tror att jag är någon annan eller om det här bara är hans sätt att vara. Jobbet låter fortfarande jätteintressant, men jag undrar hur många han har presenterat för företaget och om jobbet ens finns kvar. Ja den som lever får se så efter 15.00 idag vet jag i alla fall vem personen bakom de underliga mailen är:

Hej [namn], tack för din trevliga ansökan. 

Här kommer den säkert ständigt återkommande frågan - varför har du så korta anställningar/projekt i bagaget? 

Gott, 

Jag ringer personen då jag tycker det är lättare att förklara allt i telefonen. Han ringer tillbaka och vi pratar när han är på väg in i ett möte och låter stressad. Jag hör inget av honom på en vecka utan jag mailar och frågar lite om processen.

Yes. Börjat. Testar ett par kandidater på [företag]. Bara för att förstå rollen bättre. VI kanske borde ses i slutet av veckan?

Jag mailar och föreslår onsdag eller fredag. Hör ingenting och mailar igen på torsdagen för att se om vi verkligen ska ses.

Oj oj. Min vecka DOG. Sorry, fullt upp i 190. Måste bli nästa. Typ onsdag?

Jag mailar igen för att få en exakt tid då vi ska ses.

Hej, hej. Sorry. Har varit lite sjuk. Typiskt. Och är tvungen att gå till tandläkaren i morgon. Dagen är späckad. Förlåt mig. Det måste bli nästa vecka [min initial]. Onsdag em? 

Denna gång ber jag om en exakt tid på onsdagen som vi ska ses.

Super. 1500?

På grund av allt strul  så mailar jag en fråga igår om vi verkligen ska ses imorgon.

;). 

Ja. 

Nedan. [smeknamn på gata]. Kod XXXX. Hos [namn rekryteringsbolaget]

kul!

Hälsningar, [namn]

[adress och telefonnummer]

Ja det ska verkligen bli spännande att se hur den här personen är.

Annars skriker magkänslan att jag inte ska signa avtalsförslaget jag fått här och jag vet inte hur modig jag är... vågar jag tacka nej för att jag känner att jobbet inte kommer passa mig eller är det ändå tryggare att ha ett jobb än inget om så bara för 11 månader? Min dagar på jobbet genomsyras just nu av noll arbetsmoral, noll arbetslust och noll arbetsfokus istället försöker jag bara göra det jag absolut måste för att sedan gå hem och söka jobb. Jag drar ut på min signering då jag faktiskt har ett signat avtal till sista mars, företaget har redan signat avtalet så det är min kråka som saknas.

Hur skriver man egentligen om det som gör ont ända in i själen. 

Ett ovalt liv i stiltje

(min e-knapp krånglar så saknas den bokstaven i inlägget är det inte fel på min stavförmåga utan på mitt tangentbord)

Tydliga suckar från mig. Jag känner mig verkligen inte nöjd just nu. Livet är på sparlåga och jag känner att jag lever och bor i Limbo medan min omgivningen tar stora kliv framåt. Jag gillar i vanliga fall att leva mitt liv i stiltje utan stora förändringar men det är när jag är på en plats jag själv valt - så är tyvärr inte fallet nu. Går det ens att förklara hur min känsla är utan att gnälla? Jag vill ta ett stort kliv ditåt och ditåt men det tycks som om det alltid händer något som sätter käppar i hjulen. Istället vill jag bara skrika! Kan inte något gott få hända i mitt liv nu, något som iaf hjälper mig att ta första klivet på stigen mot platsen där jag sedan vill stanna. Livet är ett ständigt jobb, men ibland kan jag väl få lite semester?

Äsch precis som jag trodde så låter det gnälligt. Bäst att jag köper den där vitfärgen snart och fixar iordning hallen så jag får utlopp för lite av min längtan till något nytt.

Grattis till S och A

Igår fick nämligen Tilda en lillebror!

Skickat från min iPhone

fortsätter mina jobbinlägg

Idag var jag inne och hjälpte min VD med google alerts och han tyckte att jag höll en bra presentation i onsdags för ledningsgruppen. Han sa att jag verkade lite nervös först men sedan gick det bra och jag var lite kaxig, men bra kaxig. Han skämtade även med mig att jag kanske snart skulle sitta permanent i hans stol   - vd-stolen. Näe tyckte jag. Men ack så roligt att han vet vem jag är nu och det borde väl bädda för att jag får fast jobb snart eller iaf att jag får fortsätta jobba med det området trots mitt byte av avdelning och projektansvar.

Som sagt höll en urrolig presentation om sociala medier för ledningsgruppen tillsammans med min chef och jag har nog fått etiketten expert på området i företaget nu.

Det känns annars fortfarande lite skumt att flytta ner till IT om några veckor, men det blir nog bra i slutändan.

Jag tycker de är lika

Socialdemokraternas nya ledare Juholt och Stalin...

SL för korta

Är det verkligen normalt att jag som en av medellängd för en svensk man ska behöva sitta så här trångt på bussen? Det gör ont i knäna.

Godmorgon

Soluppgång över universitetet.

Borde göra annat

Känns faktiskt inte bra

Känner jag att kanske är otacksam? Det har äskats pengar runt om och ett projekt har skrivits (blir troligen godkännt av VD idag) där jag ska vara projektledare. De vill behålla mig i organisationen och det kämpas på för att jag ska få en tjänst så att jag inte försvinner. Projektet är jättestort, jätteroligt och ger massor av makt att påverka.

Men...
Tjänsten är en projektanställning på ett år - alltså inte ett fast jobb så oavsett måste jag söka andra jobb och vad händer om jag blir gravid?
Jag kommer få byta avdelning till IT från Marknad trots att jag är marknadsförare - vad händer då när projektet tar slut och om jag får stanna blir jag IT projektledare då? Något jag verkligen inte vill jobba som! Och jag kommer ju sakna mina kollegor samt att få vara med i marknadsarbetet som jag brinner för.

Min chef (och hela organisationen) vill helst att jag fortsätter jobba med webben som jag gör idag men iom situationen så får jag troligen göra det deltid - avlasta ordinarie kollegan. Dock kan inte chefen stå upp för att han tycker jag ska göra vissa saker som tex X när den ordinarie kollegan säger att hon också vill göra X utan istället tycker att vi ska dela och komma överens tillsammans... Jag som ändå känner att jag släpper ifrån mig de flesta roliga saker med jobbet till ordinarie kollegan som det är.i det skrev uppdelningsförslag jag skrev men som min chef presenterade som vårt. Min chef har tidigare gett mig uppgiften att skriva en del av X samt presentera X för företagsledningen. Det senare nämner han inte ens för min ordinarie kollega = han vill inte stå för att han tycker jag ska göra X verkar det som. 

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra/tycka/känna... Känner mig inte så glad över att stanna och ha jobb i ett år till som jag tycker att jag borde göra