Min filmdebut

Jag sitter på jobbet och försöker förstå vårt nya rabattystem och byggde mig ett litet lappsystem med post-its för att få grepp om funktionen och brainstoramde lite för hur det bör läggas upp på hemsidan. Jag visade en kollega det idag och samtidigt som chefen kom förbi. Senare på vår avdelningsmöte så nämner han att jag hade gjort en bra sak som anammade våra nya direktiv "enkelhet". Jag tar det som positivt och en komplimang. Sedan ville jag förklara det här för vår byrå och spelade in en film för att förklara hur jag menade. Vi kan konstatera att jag inte ska bli filmskapare iaf.

Nu ska jag gå ner och testa lite yinyoga för att kanske komma tillrätta med min kroniska stress (som jag tror jag har).

Tur för kollegan

Vilken tur för kollegan att h*n inte har sig själv som chef. Idag tog nämligen kollegan och jobbade hemifrån hela förmiddagen för att kunna klippa håret. Det följer inte direkt kollegans strikta arbetsregler som denne la fram till mig som chef: att man inte får jobba hemifrån och att vi alltid måste befinna oss på vår kontorsstol (minus möten då) under arbetstid.

Rätt dåliga odds

Pratade med exchefen om att vi behöver sättas oss ner och bestämma vem som är ansvarig för vad. Hon höll med mig om det så jag bokade ett möte till på måndag.

Jag valde att gå vidare i en process som skulle innebära lönesänkning men på ett otroligt kul företag. Lite som att börja om min karriär. Vi får se.

Fem ägg varav fyra befruktades och sedan två utvecklades som de skulle. De satte tillbaka ett men fanns inget att frysa om inte det andra embryot växer till sig på tisdag. Så jahapp detta var sista chansen. Kanske dags att sörja nu.

I väntan på

Idag ringde en central förhandlare från facket upp mig och det var en vettig person. Efter lång diskussion där han var rätt irriterad och upprörd på mitt företag så kom vi fram till att avvakta. Vi avvaktar draget från företaget och se om de gör rätt för sig - alltså ringer mitt fackförbund och förhandlar med dem. I annat fall hör jag av mig till facket när jag fått mina papper så att de kan läsa igenom dem. Jag vågar nog inte bråka men jag ser mig ju inte vara kvar länge på det här stället med det de här dåliga ursäkterna. Hoppas att någon arbetsgivare där ute kan se igenom min CV och anställa mig långsiktigt.

Magen gör ont och jag hoppas att det är ett gott tecken.

Kan inget vara enkelt?

Pratat med facket och återigen undrar jag varför det ens skrivs avtal och kollektivavtal om företagen ändå kan göra som de vill. Så min osäkerhet får fortgå hela våren. Något nytt jobb får jag väl inte med min "hoppiga" CV.😣

Ivf igångsatt men med mitt flyt just nu så... nej mitt hopp är lågt.

En gång ingen gång

Två gånger en vana.

Ett företag ska inte bete sig så här då är det något rejält fel i organisationskulturen. Något ruttet i kärnan.

Jag har sökt tre jobb.

Så länge varade hoppet

Idag kom nya chefen med min "julklapp" en förlängd provanställning med 6 månader! Helt galet men finns visst kryphål i lagen. Tredje varianten av skum provanställning och den gemensamma nämnaren är en ny chef under prövotiden. Jag har i frågasatt. Fick ett förtäckt hot tillbaka. Jag tänker inte slåss för det här skitjobbet. Dags att söka nytt igen då.

Sista arbetsdagen 2012

Idag är sista dagen att arbeta 2012. Jag hoppas att 2013 blir ett bättre arbetsår för mig än det här året varit. Det kommer nog inte bli en hård dag då kontoret är rätt tomt och mina arbetsuppgifter lite på vänt.

Tröttheten från gårdags nattens brist på sömn och att jag i natt inte kunde somna antagligen på störd dygnsrytm. Så igår gick det ok att jobba, men just nu känns förutsättningarna sämre för det zzzzzzzz.

En sådan dag

Var på intervju och visst det vore skönt att ha så där nära till jobbet, men nej en chef som skryter med att hon kan allt och är bäst på det hon gör - hon lockar inte mig till att jobba med henne. Jag kanske inte klarar av kvinnliga chefer? Hitills har jag ju inte haft en enda bra/fungerande. 

Vet ärligt inte vad jag vill riktigt. K tjatar på mig att jag ska bestämma mig, men just nu känner jag att jag gör det sedan. Bara känns som om den här dagen inte vill mig väl alls. Får ta fram värmedynan till magen också.



Det här är inte schysst! Först har jag kramper i fyra dagar ungefär från den dagen när mensen skulle komma, men istället blir mensen sen och nu när den väl kommer med ännu starkare kramper ja då kommer lite fjuttblödningar istället för mitt vanliga Niagara. Ska den köra hela faderullan i den här långsamma takten då kommer jag ha mens i över två veckor.

Inte pigg alls

I fyra nätter nu har jag vaknat runt 5 och varit jättetrött men samtidigt har det varit helt omöjligt att somna om. Jag vet inte om det är stress eller om det är den kvardröjande hostan med halsont, men jag är helt slutkörd. J lät mig sova i morse men redan vid halv 9 klev jag upp för jag kunde verkligen inte ligga vaken i sängen längre. Kanske stress det är ju rätt mycket just nu med alla jobben. Ska jag stanna där jag är, välja jobb 1 eller jobb 2 - om jag nu får ett val. Och varför får jag inte tag på mina referenser? Jag får helt enkelt göra en lista... ska bara få lite energi var det ja.

Tror ni inte att Frans rymde idag samma dag som han skulle få hit en hona på dejt? Jo självklart och det var nog mitt fel som slarvat med låsningen av ytterdörren. Men jag och Lucas tog ut Aurora på en promenad och hon lyckades locka fram honom. Phu! Nu är den söta honan installerad i vår tvättstuga och jag hoppas att det är lagom med utrymme för dem samt att hon börjar löpa igen. Så här ser lilla damen ut.

Jag och Lucas har även bakat lite pepparkakor men jag orkade inte baka ut all deg får fortsätta lite nästa helg. Apropå det glögg är väl bra mot onda halsar. Det och lite pepparkakor kanske?

En ledig fredag

.Tog ut min pottdag idag - ledig dag som ersättning för att jag jobbade i fredags. Började med en intervju kl 8 (ovanlig tid och en inte så morgonpigg chef). De var jättetrevliga och det kändes bara så spännande och roligt. Men som vanligt efter en intervju nojjar jag över allt och ingenting och försöker nu bearbeta mig själv till att släppa det hela eftersom det är helt utanför min kontroll nu. Jag har varit mig själv och gjort det jag kunnat mer går inte att begära och jag kan inte heller påverka deras beslut. Men om ni vill får ni gärna hålla tummarna för mig.

Fick därefter en lunch med K. Alltid lika härligt.

På väg hem blev jag akut kissnödig strax innan Mörby Centrum så jag passade på att använda deras superfräscha och gratis toaletter. Verkligen tummen upp för det initiativet. Eftersom jag missade bussen så tog jag en sväng in på H&M och hittade till min glädje inte en, utan två myströjor samt kompletterade med ett par till snygga svarta arbetsbyxor.

Den randiga tröjan skrek ju bara mitt namn och kolla in det mysiga fluffiga fodret på munkjacka. ♥
J fick en grå mössa som typ farsdagspresent, nästan som en klassisk slipspresent.

Perspektiv

Jag har visst en utmanande CV och det ska tas som något positivt.Jag visar att jag är flexibel, inte ger upp och det har inte varit mina val att byta bort bra jobb. Intervjuaren var väldigt trevlig och jag tror det gick bra eftersom jag ska presenteras för företaget. Nu är det bara och vänta och se vad som händer. Fick under intervjun vid en fråga även en insikt om varför jag och nuvarande chefen nog inte kommer att fungera - vi är varandras motsatser och då är det svårt att jobba ihop.

Jag gör vad jag kan

Idag fick jag tag på rekryteraren och jag fick en intervju på måndag. Ick!

Kontrollfreaket och den självständige arbetaren

Jag tror inte kontrollfreaket och den självständige arbetaren är en fungerande arbetsrelation...

Min chef är (troligen) ett kontrollfreak och hon släpper INGENTING till mig. Inget projekt/inget ansvar hur litet det än må vara. Utan jag ska följa med på alla möten som en smart side kick, men jag får inget som jag ska driva själv fram till målet - se till att det blir gjort. Vi hade ju haft en mycket effektivare avdelning om hon släppte saker till mig "tar du ansvar för det där?" "tar du de där mötena?". Hon anställde en senior person, nyttja det istället för att tja använda mig som sekreterare eller biktpräst. 

Utmana telefonskräcken

Jag har sökt ett jobb jag verkligen vill ha. Inte nog med att jag verkligen vill ha det jag har erfarenhet av exakt den tjänsten i samma bransch (läs konkurrent) så jag borde vara en superkandidat. Borde var ordet för nu har det gått en vecka och jag har inte hört något alls från rekryteringsfirman. Skulle företaget veta om min bakgrund tror jag verkligen att de skulle vilja träffa mig. Jag har ju själv förlorat flera jobb på sluttampen just för att min konkurrent haft exakt erfarenhet av jobbet som sådant.

Men tillbaka till ursprungsämnet - ja eftersom jag verkligen vill ha jobbet eller iaf få visa upp mig på en intervju så tänkte jag att jag ringer till rekrytereraren.
Samtal 1 var det ingen som svarade.
Samtal 2 då var mottagaren sjuk.

Jaha hur gör jag nu för hon har inte uppgivit någon mailadress och jag vill inte bli förbisedd.

Har haft chefsfritt i två dagar nu på jobbet och det har iaf varit stresslöst, men jag har också börjat inse att jag nog kommer att ha svårt att jobba en längre tid under min chef om hon inte släpper på kontrollen och prestigen...

Följetongen fortsätter

Gårdagens samtal med chefen fortsatte med samma dödläge. Hon kan inte förstå att jag inte kan jobba till 17 en dag till i veckan. Att det inte handlar om vilja eller attityd utan faktiskt är en fråga om möjlighet. Min chef sa dock några rent korkade saker som skulle kräva att jag var en tankeläsare på intervjun.

1) "Det kan du väl fatta att du inte kan hämta varje dag. Ingen annan gör det."

Hur jag skulle kunna fattat detta när hon på min beskrivning av min nuvarande hemsituation sa att det inte var några problem. Och hur skulle hon göra om jag blev singelförälder?

2) "Men du måste ju ha förstått att arbetstiden var till 17"

Hur ska jag kunnat förstå det när jag inte haft ett jobb med arbetstid till 17 på över 10 år och chefen på en rak fråga angående vad de normala arbetstiderna är svarar att hon inte vet.

Idag fortsätter det hela... Jag har tappat lusten för jobbet eller snarare tappat förtroende för min chef och känner inte att "jag visslar på väg till jobbet" som visst är en av våra personalslogans utan snarare är jag varje dag rädd för min chef och hennes påhitt.

Min jobbföljetong

Imorgon kommer jag bestämma att vi ska ha möte, chefen och jag. Det slutar nog med att min provanställning avslutas i förtid. Men jag kommer att växa som människa och tänker inte tillåta att någon trampar på mig på det här sättet. Jag har inte gjort något fel och det beror inte på mig eller hur jag utför mitt jobb. Jag är grym på mitt jobb - både på webbkommunikation och på kundvård/CRM.

Morgondagens viktigaste:

Stå upp för mig själv

Vara vuxen

Sätta gränser

Självrespekt!

Min terapeut är så bra jag är glad att jag har hennes stöd. Vet inte om jag kan se morgondagens samtal som revansch mot alla dåliga jobb jag haft men jag ska försöka.

Försöker peppa mig själv nu så att jag klarar av morgondagen. Bästa tipset från terapeuten är faktiskt att tänka mig att jag försvarar ett litet barn som utsätts av en vuxen.

Varför stå för det du säger?

Vad är det med mig och mina chefer? Min nuvarande chef ändrar sig hela tiden och frångår det vi kommit fram till.

På intervjun var det flexibla tider, möjlighet att jobba hemifrån och inga problem att komma tidigt och gå tidigt för att hämta på dagis.

Efter 2 veckor kom det fram att hon ville att jag iaf en dag i veckan skulle jobba till 17. Jag lyckades ordna detta med J trots hans fasta tider. När jag glatt berättade att jag fixat det så svarar chefen att h*n vill ha minst två dagar i veckan till 17. Jag säger att det blir svårt men ska kolla upp saken.

Kollar med maken men han kan verkligen inte innan januari när han börjar sin nya lite mer flexibla tjänst. Går tillbaka till chefen och säger detta och får en frist till nyår då vi ska ta en till diskussion. Det gällde förrförra veckan.

Nu i dag säger chefen på vårt avstämningsmöte att h*n vill ha mig inne till 17 minst två gånger i veckan och att jag har tre veckor på mig att fixa det. Jag måste vara på plats när verksamheten är på plats är argumenetet. Detta med fasta tider var ingenting som någonsin nämnt för mig under hela anställningsprocessen. Enligt chefen är tiden 8:30-17. Jag säger igen att det är jättesvårt för jobbar jag till 17 får jag hämta Lucas på dagis vid 17:45 och då får han gå 10 timmar på dagis. Jag kan inte fixa mer än än en dag i veckan fast till 17 så som läget är just nu. Men jag är flexibel tex de två senaste veckorna har jag fått ihop två dagar i veckan till 17 pga möten. Jag föreslår att jag kan jobba en dag till 16 också, men nej då vill hon ha två dagar till 16 och en dag till 17 och tycker att hon kompromissar mycket.

Och hela tiden detta du kan tänka på det.

Jag undrar om jag inte kan lösa det med mobiltelefonen (har 45 min resa hem när jag kan ha möten eller fixa vad som) samt ta med datorn hem. Nej du behöver vara på plats här på kontoret. Då frågar jag om möjligheten att jobba hemifrån som chefen lyfte på intervjun? Nej det funkar inte nu utan det är viktigt att jag är på plats på kontoret om någon i verksamheten behöver mig och inte chefen är på plats.

Under de fem veckor jag har jobbat har jag inte haft en enda akutsak som måste lösas mellan 15:30-17 så jag vet inte vad det är jag måste sitta på mitt kontor för att utföra. De flesta sena dagar händer ingenting efter 16 och om jag kommer 15 minuter tidigare till jobbet får jag uppenbarligen inte gå hem 15 minuter tidigare. Det viktiga är att jag sitter på min kontorsstol till kl 17. Flextid vad r det?

Allt mitt jobb är webbaserat eller dokument som jag kan skriva på var som - har mail i mobilen tex. samt att en av mina kontakter sitter i Malmö, en i Norge och den tredje sitter tre våningar ner och kommer inte upp in person för att fråga saker utan han mailar.

Chefen nämner att hon känner sig låst av att inte kunna boka möten med mig sent. (här känner jag att h*n skulle ju kunna komma in vid 8 så kan vi ha möten då men det verkar inte finnas i tanken) Jag säger att det är jättesvårt för mig och det här är inte vad vi pratade om under intervjun. Då säger chefen att h*n inte fick uppfattningen att jag skulle hämta majoriteten av dagar i veckan trots att jag sa att det var så jag gjorde nu pga min mans inflexibla jobb - att jag var på jobbet sju och att jag var den som får vara flexibel. Men nej så hade hon inte uppfattat det.

HR säger att arbetstiden är 8:30-17 på introdagarna men i vår personalhandbok dit mitt avtal är knytet är arbetstiden 7:30-18 med blocktid 9-16 samt rätt till flextid innan och efter. De tog på introdagarna upp just mina tider som exempel att kommer du 7 kan du gå 15:30 vilket jag tar som ett godkännande.

Jag har till tors nästa vecka att återkomma angående min lösning. Chefen tycker att h*n kompromissar med att ge mig två dagar till 16 plus 1 till 17 istället för två till 17. Jag tycker inte att begränsa min fria arbetstid är någon som helst kompromiss. Speciellt när argumenten för varför jag ska vara på plats inte finns.

Samtidigt så berömde h*n mig för hur duktig jag var, hur snabbt jag har kommit igång och att jag kan rätt saker. En bra medarbetare alltså. Sedan säger chefen att det finns en möjlighet för mig att gå ner i tid men att ja det påverkar ju. Men jag har möjligheten. Det lät för mig som ett förtäckt hot ärligt talat. Jag gör ju mina timmar och jag får massor gjort mellan 7 och 8:30 saker jag inte hinner de dagar jag lämnar och kommer in 8:30. Känner mig helt lurad för jag var verkligen öppen och ärlig med att jag är småbarnsförälder på intervjun och frågade om flexibiliteten och möjligheten att anpassa mina tider och då var det inga problem utan vanligt på kontoret.

Jag är inte lika naiv längre och litar inte på arbetsgivare det minsta. Skickade iväg min första jobbansökan idag och har några till att skicka. Trist är det dock för jag har ett superkul jobb och roliga arbetskamrater, men att jobba under stämpelklocka fungerar inte för mig - har aldrig gjort och gör ännu mindre nu när vi har Lucas. Vore ju bra om min chef insåg att h*n är på väg att förlora en riktigt bra medarbetare.

Varför frångå avtalet?

Muntliga överenskommelser gäller men är svåra att bevisa. Är det en så stor grej för min chef att jag arbetar samma tider som henne att hon inte ens kollar upp fakta innan hon ställer krav på mig?  Dagens möte går i samma attityd som förra avstämningen:

Chefen: Jag vill att du jobbar 2 gånger i veckan till 17. Till de riktiga arbetstiderna som är 8:30-17:00.

Jag: Jag har jättesvårt att få till det innan nyår för att maken fortfarande har jourtider.

Chefen: Oki då tar vi ett nytt samtal efter nyår.

Jag: Oki, men jag kollade i personalhandboken och där står det att blocktiden är 9-16. Jag är en morgonmänniska och även utan barn skulle jag komma in iaf senast 8. (Här borde jag lagt till vad hände med rätten till flextid som ingår i avtalet?) 

Chefen: Ja men vi är ett verksamhetsstöd och vi bör vara på plats när verksamheten är det.

Jag vet att jag går 30 min före blocktidens slut och skulle hon sätta hårt mot hårt där - att jag behöver jobba till 16 varje dag - skulle jag böja mig direkt. Men det är ju inte utifrån det som chefen argumenterar utan att jag ska jobba som hon jobbar med fasta tider minst två gånger i veckan och "rätten till flextid utanför blocktiden" som står i arbetstidsavtalet verkar hon skita i. 

Jag köper inte hennes argument och jag känner mig jättelåst och övervakad. Inte alls frihet under ansvar, det viktiga är att jag gör mitt jobb och att jobba hemifrån vågar jag inte ens tänka på. För då är jag ju inte på plats.

Vad ska jag göra? Mår jättedåligt av det här.

Imorgon är det dags

Ringde just nya chefen och frågade när jag skulle dyka upp imorgon. Ja för imorgon är det dags för mig att börja mitt nya jobb. Jag har känt mig rätt lugn fram tills nu, men oj vad nervös jag blev efter att jag lagt på. Ick kan jag ens något? Kommer jag klara av det här? Hjälp!

Tar ett djupt andetag och försöker lugna ner mig igen samtidigt som jag och febersjuka Lucas ser på Nemo.