Lycka är

Lycka när man är sjuk är varm god mat som ställs ätklar på matbordet: Kom och ät!

Tack J.

Åt som en liten häst men känner mig tyvärr inte piggare alls. Får nog bli en sjukdag om inget händer under natten.

Sjukstuga

Eller det är ju bara jag som är sjuk, även fast jag undrar om Lucas är helt kry han heller.

Lucas har varit på barnkalas och jag försökte verkligen vila ut under de två timmarna han var borta, men det gick sådär. Jag gjorde en kaka för hans kalas nästa vecka och beställde mat. Hämtade honom på kalaset och han sa sig ha haft kul.

När vi kom hem hörde J av sig och sa att han inte kommer hem till middag. Jag är verkligen för sjuk för att orka laga något insåg jag. Lucas sa att han ville ha pannkakor men näe jag orkade inte. Letade på hemkörning men hittade inget vettigt. Övervägde att köra till Max men så somnade Lucas i soffan (sover fortfarande) och jag vet inte om jag orkar köra bil eller ens äta...

Fy jag skulle ju må bättre och inte sämre. Det verkar inte bli något jobb för mig imorgon. Tjoho kommer ju säkert tas emot jättebra av min tidsfixerade chef. Undrar om ens Lucas kommer att fixa att gå till dagis?

Nu ringde J och han ska iaf köpa med sig mat hem till mig. Får se om jag är vaken när han kommer eller om jag sover sött i soffan med Lucas på fötterna, Aurora på benen och Maja på magen. Frans vet jag inte var han är.

Myrsteg

Jag har feber och bihåleinflammation och mår verkligen inget bra. Det är grymt jobbigt att samtidigt sätta hårt mot hårt mot latmasken till make jag fått det senaste halvåret.  Jag kan ju inte bara gå ut och göra något annat som terapeuten sagt åt mig att göra när det blir för låsta situationer, utan jag är ju fast vid soffan/sängen idag.

Dagens diskussioner har bland annat innefattat det här.

• Ja jag utgår från att du både kan handla och ha med dig sonen samtidigt eftersom jag klarar av det. 
• Och ja att plocka in skafferivarororna i vårt numera lagade skafferiskåp vem ska göra det om inte du gör det (speciellt som jag utan ens en tillsägelse plockade ut allt själv samt demonterade skåpet i jakten på lagningslösning!)
• Jag fick då inget tack för att jag förra helgen åkte till Täby C och köpte födelsedagskalaspresent samt sedan var med på kalaset. Imorgon ska jag också vara med på kalaset så att du kan spela ditt spel, detta trots att jag är sjuk och du har inte ens frågat om jag fixar det.
• Nej det är inte heller ok att använda teven som barnpassning och gå iväg och måla på ett annat ställe i huset, speciellt när du sätter igång youtubeklipp på rätt aggressiva spel med mycket vapen. Lucas är bara fyra år!

Ja, jag börjar bli riktigt arg på det hela och jag orkar egentligen inte vara arg när jag har över 1 grads feber... Men O tycker sig se framsteg i det J gör så jag hoppas att det är så. Ja små framsteg är det väl. J plockade in matvarorna i skafferiet, han tog med sig sina ritgrejor upp till köket och satt bredvid Lucas och målade. Men det är så jobbigt att allt som jag tycker är självklart ska mötas av ett "ynk varför måste jag?!". Jag är ju inte gift med en 15åring men just nu känns det som det. Får försöka hålla fast vid de små framstegen - myrsteg.

Fick skippa topploppet med J och K idag. J sprang iaf, K vet jag inte. Jag är besviken för jag hade sett fram emot det och se om jag kunde fått en bättre tid i år.

Varför frångå avtalet?

Muntliga överenskommelser gäller men är svåra att bevisa. Är det en så stor grej för min chef att jag arbetar samma tider som henne att hon inte ens kollar upp fakta innan hon ställer krav på mig?  Dagens möte går i samma attityd som förra avstämningen:

Chefen: Jag vill att du jobbar 2 gånger i veckan till 17. Till de riktiga arbetstiderna som är 8:30-17:00.

Jag: Jag har jättesvårt att få till det innan nyår för att maken fortfarande har jourtider.

Chefen: Oki då tar vi ett nytt samtal efter nyår.

Jag: Oki, men jag kollade i personalhandboken och där står det att blocktiden är 9-16. Jag är en morgonmänniska och även utan barn skulle jag komma in iaf senast 8. (Här borde jag lagt till vad hände med rätten till flextid som ingår i avtalet?) 

Chefen: Ja men vi är ett verksamhetsstöd och vi bör vara på plats när verksamheten är det.

Jag vet att jag går 30 min före blocktidens slut och skulle hon sätta hårt mot hårt där - att jag behöver jobba till 16 varje dag - skulle jag böja mig direkt. Men det är ju inte utifrån det som chefen argumenterar utan att jag ska jobba som hon jobbar med fasta tider minst två gånger i veckan och "rätten till flextid utanför blocktiden" som står i arbetstidsavtalet verkar hon skita i. 

Jag köper inte hennes argument och jag känner mig jättelåst och övervakad. Inte alls frihet under ansvar, det viktiga är att jag gör mitt jobb och att jobba hemifrån vågar jag inte ens tänka på. För då är jag ju inte på plats.

Vad ska jag göra? Mår jättedåligt av det här.

Har inte folk hyfs längre?

I somras blev en kattunge jag lagt intresse på sedan flera veckor borttingad utan att uppfödaren ens pratade med mig om saken. Och jag fick först på min fråga var jag skulle betala in tingning veta att katten redan var tingad. Och nu när jag mailar en uppfödare som i flera mail fram och tillbaka visat intresse för att para med Frans får jag höra att de valt en annan hane och kattungar kommer i november. Men inte heller här bemödar de sig att höra av sig till mig och berätta det. Och uppe på det de två kattungar jag frågat om som helt plötsligt ska sparas först efter att min fråga har nått dem. Nej, det känns som om jag antingen får lägga ner hela uppfödningen eller byta ras. Eller är alla raser så här otrevliga mot sina kollegor?

Eller ska jag lägga ner allt som har med djur att göra, eller byta till hund? Nej jag hinner ju inte ens rida eftersom jag varit toktrött sedan jag började jobba på nya jobbet. Fast nu gör jag inte det som läkaren sa till mig att göra, jag fick ju inte dra ner på min egentid eller mina hobbies.

Annars är jag pmsig och rätt deppig. Varför kan det inte vara vår tur att få ett syskon till Lucas?

Bra sak idag är att mitt gamla jobb är ute och jag tror faktiskt att min gamla chef lyssnade på mig. Jobbet är helt annorlunda och det där jobbet hade jag aldrig sökt. Jag blir faktiskt lite stressad av att läsa om jobbet, men det är bra att de är ärligare med hur kraven är på det förtaget.

Joggning

Today: Ran 5,7 km in 43 min, 384 Cals burned

Fy vad tungt i musklerna denna gång. Vadkramp till 3 km då jag gick i backen. Slutspurten gick bra. Dock på gränsen till för mörkt att springa kvällstid i skogen.

Dubbel regnbåge

Regnet kom så fort jag satte foten utanför dörren för att springa.

Jag trodde vi var överens?

Hamnade i en väldigt konstig situation med min nya chef idag. En sådan där sits som känns som ett förtäckt hot. Jag sa på intervjun att hittills har jag hämtat varje dag pga Js fasta tider. Eventuellt kan dessa komma att ändras men är det ok att börja tidigt och gå tidigt? "Ja vi har det fritt och det finns många småbarnsföräldrar här på kontoret."

Så lät det då...

Nu är det istället tongångar i stil med att jag vill att du jobbar som jag 8:30 till 17 två dagar i veckan. "Du kan väl fundera över det så pratar vi igen."

Ryser!

Jag är inte arbetsskygg utan jag är på kontoret alla mina timmar bara det att jag börjar kl 7. Jobba till 17 signade jag inte upp mig på och det är faktiskt inte ens arbetstiden som står i avtalen. Och jag har fixat så att jag kan jobba sent en dag i veckan. Sedan är jag tyvärr inte effektiv efter 16...

Som provanställd vet jag inte hur långt jag vågar pressa det hela. Eller ska jag skita i det och helt enkelt söka ett annat jobb? Trots allt är Lucas viktigast!

Glad

Jag är så glad över att jag hittat en bra terapeut. En som inte bara lyssnar och kommer med ehm flum utan faktiskt ger mig verktyg, utmanar mina negativa (automatiska) tankar och får mig att gå från våra sessioner 10kg lättare i sinnet.

På jobbet kl 7

Japp idag börjar mitt normala liv efter två mjukstartsveckor med markservice av föräldrar och svärföräldrar samt sovmorgnar (läs till 6:30). Så idag gick jag upp 5:45 och tog bussen 6:22 samt var på jobbet 7:00. Jag testade att byta till snabbussen i Roslags Näsby och trodde nog jag skulle bli sen för det kändes som om alla bussar var sena men nej jag kom i tid. Det är väl det där med SL-tiden som befinner sig i ett helt eget universum. Det är faktiskt rätt mycket folk här så här tidigt. Känns bra att inte vara helt ensam. Träffade tom en kollega på busshållplatsen när jag klev av.

Hjärnan är inte helt vaken än dock så jag kollade lite tidningar på nätet. Fastnade på den här bilden och kände att åh vad skönt att se en kvinnlig kändis som inte visar halva bysten och rumpan för att vara så sexig som möjlig, utan en kvinnlig kändis som klär sig snyggt ungefär som jag själv skulle kunna klä mig. Vackert och snyggt var det - Katie Holmes eller vad hon numera heter.

Nya höstkappan

Nya höstkappan på. Och ibland ser jag verkligen så mycket av min mamma i mig/mitt ansikte. Vi har ju inte samma hårfärg eller frisyr men jag har ju ögonen och näsan från henne.

Min underbara kappa har rosa foder. Idag hade jag även ljusgrå ljuvligt sköna basketdojjor från Vagabond.

Jobbsökarskadad

Jag vet att jag inte ska men jag kan inte låta bli att titta på jobbannonser - liten ursäkt är att jag får dem i min mail... Idag hittade jag en riktigt rolig formulering i en annons:

- Koffeintålighet är meriterande men inget krav. (Det finns fler än en kaffeautomat på kontoret.

Förutom det hittade jag ett jättespännande jobb (och ja jag erkänner det kliar lite i fingrarna att slänga iväg en ansökan) samt att jag såg att min gamla danska chef fått nytt jobb (linkedin din skvallervän i jobbvärlden) och jag funderar på hur smörigt det är att skicka iväg en grattiskommentar just eftersom han numera är inom den digitala marknadföringsvärlden. Det var ju ett stressigt företag men med ack så roliga produkter. 

Tänkvärt

Bild lånad från Facebook. Väldigt tänkvärt och nyttigt att ge mig lite perspektiv.

Äta sova jobba

Började jobba i tisdags och all min energi har gått till att förstå jobbet, vara social och argumentera ner "fröken duktig". Förutom ett besök på Lady Gaga konsert med K och att vi var ute och firade J på hennes födelsedag känns det som om jag levt i en grå massa av utmattning. Det var nog rätt jobbigt att börja på 100% direkt efter min sjukskrivning. Detta började jag skriva igår...



Idag träffade jag min terapeut och tur att jag har hittat henne som rätar ut mig, snällt skäller ut mig och tvingar mig att ta ansvar för mina tankar, min inre ledsamhet och allt jag vill fly ifrån. Hon begär egentligen inget mer än att jag ska leva i nuet och låter mig öva, öva, öva på att inte fastna i den negativa spiralen som jag kan alltför väl.


Vad jag kan säga om mitt nya jobb egentligen? Jo att alla är väldigt trevliga, det är glad stämning på kontoret och mer än så kan jag faktiskt inte säga än. Jag vet inte hur arbetsuppgifterna blir för jag har bara jobbat i fem dagar knappt. Om närmare sex månader kan jag nog säga hur det är.


Idag sken solen, men det blev ingen springtur, utan det får bli senare i veckan och kanske en ridtur.