Räven vilar sig i form

Rävens planerade honor vill inte löpa så han tar det lugnt hemma i soffan.

Vi väntar kattungar i januari 2014

Igår kom glada nyheter från min fodervärdsfamilj att S*Ullmonstrets Keisarinna är dräktig och att vi väntar kattungar runt 20 januari. Pappa till kullen är helvita och blåögda S*Nattsmygarns Flying Solo. 

Förväntade färger på kattungarna är svarta, vita, svartvita samt maskade och det kan eventuellt dyka upp choklad i ovan färgkombinationer.

Båda föräldrarna har superpäls och underbara temperament som jag hoppas går i arv. Kattungarna kommer att växa upp i en barnfamilj fem minuter hemifrån mig.

Uppdateringar kommer att ske här och på vår facebooksida.

Jogging

Helt slut. Har ju inte sprungit på över en månad. Fick gå i mördarbacken. Men det kliade i kroppen så superskönt att komma ut.

Today: Ran 3,9 km in 28 min, 273 Cals burned

Hur mycket ork...

Hur mycket ork ska det egentligen finnas i min kropp. Nej något mer barn blir det inte här och nu får jag inte ens kattungar efter Bu. Så less idag! 

Jag - vädergud

Jag känner mig som en vädergud. I förra veckan sa jag att hösten börjar på söndag alltså den 1 september. Detta baserat på att det enligt kalendern är höst då. Igår var det första september och det var höstväder både regn och solsken, men verkligen höstväder. Idag regnar det och 10 grader ute. Jupp höst är det nu. 

Sprang

Runkeeper har fel sträcka. Sprang mina vanliga 4 km. Benen kändes stumma, men vädret var härligt.
Today: Ran 3,0 km in 21 min, 214 Cals burned

Tappat smaksinnet?

När jag var gravid tappade jag ju min smak och känsla för att laga mat. Det gick bara inte att få till vettiga middagar allt blev bara omsmakliga röror. Jag undrar om min gravida kollega på samma sätt tappat sin känsla för kläder. Hon som brukar vara piffig och perfekt klädd har idag på sig en urful jeansklänning med dubbelknäppning och ett brett skärp i samma tyg. Igår hade hon en supertajt klänning som var så kortkort att trosorna nästan syntes. Till detta små remsandaler där fötterna efter lunch svullnat över alla bredder. Nej varken snyggt eller ser särskilt bekvämt ut. 

Träning

Äsch runkeeper fastnade. Men 4,1 på 29 min. Alltså min vanliga tur. Kändes ok första halvan som nog var snabb. Andra halvan döden, men jag sprang hela. 

Uppåttjackshormoner hade passat bättre

Undrar hur kroppen tänkte när den gav oss kvinnor depphormoner när man blöder, har ont och som i mitt fall just nu känner sig grymt besviken. Det hade ju varit en bättre överlevnadsstrategi för kroppen att ge mig lite glada hormoner nu när kroppen är totalt däckad och har ont. Tänk vad jag skulle kunna åstadkomma för underverk då om jag fick energi från hjärnan trots att kroppen är supertrött av blodbrist. Nej istället gör den mig superledsen och får mig att ifrågasätta meningen med allt.

Hoppas att hormonerna släpper sitt grepp om mig imorgon. För just nu vill jag bara sjukskriva mig för evigt och gömma mig under en filt. Har inte ens ork att äta mat.

Små saker avslöjar mig

Det är de små sakerna som avslöjar att jag börjar bli gammal:.

I helgen var jag inne på Hallister som Js alibi och min första kommentar efter att ha kommit ut ur affären var. "vilken hög ljudvolym de hade där inne"

Jag har även börjat leta efter en liten necessär att ha smink, alvedon, kam etc. i som jag sedan kan ha i handväskan. 

Tanken på att gå ut och festa gör mig bara trött.

Jogga

Tryckande hetta. Kändes som om det inte fanns något syre i luften.
Today: Ran 4,1 km in 30 min, 288 Cals burned

Sommar

view full image

"Lucas och Räven barfota på gräsmattan.

Jogga - rekord

Började snabbare än vanligt då jag kände mig pigg. Jösses det lönade sig fast jag kände mig spyfärdig sista tvåhundra metrarna.

Today: Ran 3,7 km in 26 min, 266 Cals burned

Vissa dagar

Vissa dagar är det svårare än andra. 

Jogga

Helt omotiverad och saknade flåset.

Today: Ran 4,1 km in 30 min, 294 Cals burned

Jogg

Första långrundan på landet. Today: Ran 6,2 km in 47 min, 432 Cals burned

Jogg

Kändes döden men tror jag startade i snabbare fart.
Today: Ran 4,3 km in 31 min, 299 Cals burned

Träning jogg

Första rundan för säsongen. Flåset var piggare än musklerna.

Today: Ran 4,1 km in 30 min, 294 Cals burned

Plus

Today: Walked 0,5 km in 5 min, 22 Cals burned

Med ett leende

Veckans nyhet: Jag börjar må bra. I förrgår sa jag rakt ut jag mår bra och kände att jag menade det hela vägen innifrån och ut. Idag har jag huvudvärk (%*=(&¤# bihålor) men ändå försöker jag se det från den ljusa sidan - dagen kan ju bara bli bättre med en sådan start. 

Och väl på jobbet kände jag igen den där känslan innuti - "jag är glad, solen skiner, jag mår bra". 

Visst jag har stunder när jag känner bläääääääääääää som igår kväll när jag blev ledsen över att vi bara verkar få ett barn. Men det är korta övergående stunder. Inte ens det underliga tillbakadragandet av en tjänst jag varit på flera intervjuer på igår fick mig att ramla ner.

Nej jag vill fortfarande inte jobba här och min målbild är fortfarande killen i Office Space dock låter jag inte det dra ner mig helt. Jag försöker bygga min bubbla på jobbet, göra det jag måste och sedan bara flyta med. Det går lite bättre för varje dag.

Jobbkaos

Det är något ruttet i det här företaget(s organisation). Nej, jag är inte desperat utan tänker följa terapeutens råd och bara byta jobb om det känns perfekt. Jag är inte sugen på att hoppa på ett vikariat från ett fast jobb, men så som det fungerar här är jag inte sugen på att stanna så mycket längre.

Jag har jobbat sedan augusti förra året och i december fick jag en ny chef och därmed bytte jag avdelning, men rent krasst gör jag samma jobb. På min nya avdelning var vi 

2 st (webb) 

7 st (marknad) 

2 st (affärsutveckling)

Sedan december har 

4 stycken blivit varslade (försvinner 30 juni)

1 kommit till som intern rekrytering som ersättning för en av de ovan (affärsutveckling)

1 sagt upp sig men ännu inte blivit ersatt

1 är gravid och försvinner 4 juni och vars ersättning inte ens söks 

1 sa upp sig i fredags

Kvar blir jag och min exchef på webb, en junior marknadskoordinator, en brand manager och en affärsutvecklare. Så en minskning med hälften och ändå förväntas vi göra samma jobb - spännande minst sagt.

Sedan har även försäljningsansvarig sagt upp sig för att hoppa på ett vikariat...

Nu är det vår

Vi kom verkligen hem perfekt till våren. Idag intogs till och med frukost utomhus i 20 gradig solvärme. Jag har bakat surdegsbröd, kanelbullar och tänkte göra rabarbermarmelad men hittar inte min köksvåg.

Vad säger magen egentligen?

Dagens citat från R:

Du är världsbäst på märkliga omständigheter på nya jobb!

Jag jag vet inte längre vad som är rätt eller fel. Jag har bara en känsla i kroppen att det får inte bli fel igen. Lita på magkänslan upprepar jag för mig själv och andra men jag vet knappt längre vad som är mage och vad som är hjärna och fröken duktig som sitter och skriker på min axel.

1. Stanna

Det innebär att jag behöver prata med min chef om hur mitt jobb egentligen är tänkt att vara. Är min exchef min arbetsledare eller är det så att jag styr över min del av webben och mitt eget jobb? Deadline att prata med honom är idag eller imorgon. Och kommer jag orka jobba med min exchef i flera år till?

2. Ta ett vikariat på 12 månader

De kan inte lova mig fortsättning även om chansen till det är väldigt stor så kan de inte lova. Är jag beredd på att söka jobb igen om 12 månader och hur påverkar det min redan hoppjerke-CV? Är jobbet för smalt för mig eller kommer det bli otroligt skönt att kunna fokusera på en sak under en period på en urspännande position i ett globalt (trevligt) företag.

3. Ta jobbet vars andra intervju är på måndag (om jag nu får det)

Jag vill gärna tillbaka till den branschen men är chefen min typ av chef och är jag beredd att hamna på IT-avdelningen? Är det magkänslan som är orolig eller självkänslan. Ska göra en mag-avstämning igen på måndagens intervju.

4. Avvakta

Stanna här i några månader till och sök nya jobb för att försöka hitta det där som passar mig bättre. Jobb dyker upp. Men hur vet jag att nästa jobb är mer rätt.

Jag känner att jag inte vill vara kvar här om 5 år. Chefen känns ok, men inte organisationen. Har hittat en kollega att äta lunch med och några enstaka att prata men jag gillar inte stämningen på min avdelning i stort då det är rätt ensamt och ingen sammanhållning. 

Är inte klokare bara stelare

Samma tankar snurrar i mitt huvud. Stanna för trygghet men rätt mycket blä eller byta och hoppas på något bättre?

Annars har jag halkat och dragit till ryggen så är stel och öm samt att jag inte kan vrida mig åt sidan utan att knivar sticks i min rygg. Värsta smärtan jag haft eftersom den kommer så intensivt vid "fel" rörelse.

Solsken och vårkänslor. Och om en vecka är det resa till solen som gäller.

Nu och här eller då och kanske

Var på en intervju idag för ett konsultjobb och vikariat på ett av Sveriges stora företag. Det lät bra, intressant och framför allt mycket trevligt. Jag sa ja till att gå vidare självklart, men här inne gnager en känsla av "tänk om". Tänk om jag blir gravid då är det ju bättre att stanna här där jag är. Å andra sidan blir jag ju inte gravid så hur länge ska jag stå ut här för ett tänk om?

Glöm inte livets sötma

När livet ger dig citroner går det inte att göra lemonad om inte sockret levereras med citronerna.

/less på bristen på socker

Våren var är du?

Det är ok med aprilväder och plötsliga snöfall under både mars och april men när det kommer snöstorm och 5-10 cm snö som ligger kvar då känner även jag att jag ledsnar.

Under snön finns även ett tjockt halt islager med vilket jag fick närkontakt i morse. I ena stunden gick jag i lugn och ro till bussen och i nästa låg jag platt på rygg. Poff! Jag klarade datorn och huvudet men landade på väskan i ryggslutet och känner mig rätt mör och lite illamående.

Annars är det strålande solsken och blå himmel med ännu mer snö?

Vårpromenad

Solen skiner och det rycker litevi springbenen, men idag blev det en rask promenad främst pga halkan.
Today: Walked 2,3 km in 32 min, 138 Cals burned

Och filmens recension...

"Toppen, grymt underlag :)"

Min filmdebut

Jag sitter på jobbet och försöker förstå vårt nya rabattystem och byggde mig ett litet lappsystem med post-its för att få grepp om funktionen och brainstoramde lite för hur det bör läggas upp på hemsidan. Jag visade en kollega det idag och samtidigt som chefen kom förbi. Senare på vår avdelningsmöte så nämner han att jag hade gjort en bra sak som anammade våra nya direktiv "enkelhet". Jag tar det som positivt och en komplimang. Sedan ville jag förklara det här för vår byrå och spelade in en film för att förklara hur jag menade. Vi kan konstatera att jag inte ska bli filmskapare iaf.

Nu ska jag gå ner och testa lite yinyoga för att kanske komma tillrätta med min kroniska stress (som jag tror jag har).

Tröttheten slår ut hjärnan

Du vet att du är trött när du först glömmer att hämta din son på dagis och kommer på det först när du kört ut på stora väge n - att oj han satt visst inte i baksätet. Bara att vända bilen och åka och hämta honom.. 

Sedan på vägen hem från att ha lämnat bort Maja (snyft) till hennes nya hem så stannar vi på McDonalds drive through och då kommer jag inte på vad deras barnmeny heter utan får helt enkelt säga en barnmeny tack till rösten i lådan. Ärligt jag kommer inte på vad den heter nu heller. 

Bra saker två

Roliga nagellack snart på ett finger nära mig.
God lunch med K
Morgonsnäll och mysig J

Bubblare är
Som alltid älskade Lucas ❤
Bu som verkar tycka att jag är det bästa som finns i hela världen och överröser mig med kurr och strykningar mot mina ben så fort jag kommit upp ur sängen.

Bra saker

Peter Pan på Stadsteatern med K.
Blonderade smala män med rufsigt hår och svart kajal.
En gratis bulle.
Lucas lyckliga skrik: "Mamma!" Och hur han rusade emot mig när jag hämtade honom på dagis idag.

Dagen i ett nötskal

God lunch och härlig sol. Tjoho det är vår i luften.
Vill dock gå hem, även fast jobbet känns ok idag.
Dricker för mycket kaffe är nog lite uttråkad.

Små framsteg

Igår ringde jag ett samtal direkt utan att tveka. Visserligen inte utan lite noja och magont, men jag gjorde det direkt och utan att be J om hjälp.

Vår terapeut är bra då hon är snabb på att se våra mönster och komma med positiva tips och feedback.

Dagens tre bra

Jag är ledig idag. Helt ledig. Hela dagen för mig själv.
Jag somnade om och vaknade av att solen sken. Jag har saknat solen.
Jag tar just nu en långpromenad. Jag har ingen tid att passa och inga måsten.

Dagen fel

Dagen började mysigt om än trött.

Dock sedan jag satte foten på jobbet så känns allt fel. Fel på håret, fel på kläderna, fel på kroppen (mens och väldigt ont i magen), fel på jobbet, fel på jobbsökarsidorna. Slutsats min hjärna tycker att det här är en väldigt dålig dag.

Hoppas kunna gå hem tidigt och iaf få en bra kväll.

Noll matlust.

Oförklarlighetens galenskap

Så naturliga vägen misslyckades, pergotime misslyckades och nu ivf misslyckades.

Men ALLT ser bra ut inte bara mina ägg och Js spermier utan även att de passar ihop. Suck. Doktorn såg alla våra prover och resultat som positiva tecken. Jag har efter år av försök lite svårt att se dem då vad vi än gör så händer inget.

Det oförklarliga går ju inte heller att lösa.

Minus

Nej livet tycker inte att jag ska få flyt.

Vissa dagar är värre än andra. Det känns som ett andra missfall. Och tanken att det här var vår absolut sista chans lämnar inte mitt huvud.

Älskar dig

När jag kom hem igår möttes jag av en blomstergrupp i miniatyr, godis och ett paket som visade sig innehålla Niemis nya bok. Åh gulle J. Exakt vad jag behövde.

Saker går upp och ner men ändå åt rätt håll tycker jag det som.

Är så trött så trött.

Ologiska hjärna

Känner mig väldigt lat och sysslolös idag då jag spenderar söndagen med att se på film med Lucas. Jag har visserligen även bakat matbröd, men det verkar min stresshjärna inte ta in. Igår var däremot en väldigt full dag då jag tog en ridtur med H, åkte till Plantagen med J och Lucas, planterade frön och sticklingar när vi kom hem. Vet inte varför jag känner mig så stressad av att jag inte gör något idag?

Jag och Lucas försökte gå ut en stund men det blåste så kallt att vi gick in efter en kvart.

Blir sockerärtor, physalis, chili, vattenmelon (Js val), svartrötter (i år ska jag lyckas), lite olika blommor och så sticklingar av fyra sorters pelargoner. Nu vill jag ha vår! Inte bara för att kunna odla allting ordentligt utan även för att kunna gå ut med Lucas och bara hänga i trädgården och för att kunna jogga. Förutom ridningen känns det inte som om jag rört på mig på flera månader.

Tur för kollegan

Vilken tur för kollegan att h*n inte har sig själv som chef. Idag tog nämligen kollegan och jobbade hemifrån hela förmiddagen för att kunna klippa håret. Det följer inte direkt kollegans strikta arbetsregler som denne la fram till mig som chef: att man inte får jobba hemifrån och att vi alltid måste befinna oss på vår kontorsstol (minus möten då) under arbetstid.

Osäkert var ordet sa Bill

Jag betar av "att göra saker", men trots det lägger sig inte min känsla av jobbkaosstress (ja det är ett ord) det minsta. En till som sa upp sig på jobbet idag och chefen har jag inte sett till på tre veckor. Idag delade jag och exchefen upp webbansvaret på min begäran så nu har jag ett papper att hänvisa till. Vet inte om det hjälper, men är ett steg på vägen. Inte ofta jag säger att jag saknar en chef, men just nu gör jag det. Någon som ställer sig upp och pekar med hela handen - dit ska vi!

Fy vilket väder. Regn, blåst och kallt.

Annars magont vilket varken betyder från eller till.

Rätt dåliga odds

Pratade med exchefen om att vi behöver sättas oss ner och bestämma vem som är ansvarig för vad. Hon höll med mig om det så jag bokade ett möte till på måndag.

Jag valde att gå vidare i en process som skulle innebära lönesänkning men på ett otroligt kul företag. Lite som att börja om min karriär. Vi får se.

Fem ägg varav fyra befruktades och sedan två utvecklades som de skulle. De satte tillbaka ett men fanns inget att frysa om inte det andra embryot växer till sig på tisdag. Så jahapp detta var sista chansen. Kanske dags att sörja nu.

Alltid lär man sig något

Saker man inte ska göra efter en ÄL-spruta är uppenbarligen att se på romantiska saker på tv.

Har tillbringat dagen i soffan med katterna på grund av en dunderförkylning så host, snörvel, aj i bihålor etc. Blä. Jag hoppas att en till sjukdag imorgon får mig att må bättre till på torsdag. Känns lite skumt att ligga på soffan samtidigt som städerskan är här.

Aj aj aj

Hörde någon gång att har du en gång fått problem med bihålorna vid förkylning då får du det alltid. Det verkar i alla fall stämma in på mig för fy vad jag har ont i dem just nu och det samt nysningar är mitt enda förkylningstecken. Utan bihåleont skulle jag kunna fungera normalt, men nu vill jag mest krypa ihop i fosterställning och säga yyyyynk. Aj vad ont det gör.

Varit hos läkaren och allt såg bra ut i veckan är det dags. Det känns som om jag är med i en sci-fi-rulle och jag är så skumt avstängd gällande allting.

Lucas och jag har även varit hos en uppfödare för att titta på Frans andra kattkull långt ute på Värmdö så det var ett äventyr att köra rätt. Jättefina fyra lockiga små ungar. Dock fick Lucas ett utbrott precis när vi skulle gå hem för han ville stanna och leka. Knäppunge.

Gräsänka

Det är tråkigt att vara gräsänka även om jag har Bu till myssällskap i soffan. J är på konferensresa i fyra dagar och jag och Lucas är hemma. Lucas började med att vara förkyld och i morse vaknade jag med rejält aj i bihålorna, svidande ögon och halsontet kommer mer och mer. Inte vad jag ville ha den här veckan alls! Vi har deadline på fredag på en massa viktiga saker, bokklubben har möte på onsdag och på fredag ska jag och K på gratisbio (DNkortet ger förhandsvisning av the Master).

Igår var vi och åt hos mina föräldrar och idag bjöd jag in mig till svärmor som också hon var gräsänka.

Märker att jag inte orkar tänka när bihålorna gör ont. Tänkte skriva om att jag känner mig lite hoppfull efter att jag i fredags ringde på ett jobb som visade sig haft flertalet överkvalificerade sökanden, men rekryteraren bad faktiskt mig ringa hennes kollega om ett annat väldigt intressant jobb på onsdag. Håll tummarna för det måste ju ändå vara något positivt att bli rekommenderad att söka ett annat jobb endast vad hon kunde läsa i min CV.

Dags för sprutor igen och imorgon ska jag in igen för VUL och sedan vidare till Gustavsberg för att titta på Frans andra kull med kattungar.

Men snart sova tror jag - dumma bihålor!

I väntan på

Idag ringde en central förhandlare från facket upp mig och det var en vettig person. Efter lång diskussion där han var rätt irriterad och upprörd på mitt företag så kom vi fram till att avvakta. Vi avvaktar draget från företaget och se om de gör rätt för sig - alltså ringer mitt fackförbund och förhandlar med dem. I annat fall hör jag av mig till facket när jag fått mina papper så att de kan läsa igenom dem. Jag vågar nog inte bråka men jag ser mig ju inte vara kvar länge på det här stället med det de här dåliga ursäkterna. Hoppas att någon arbetsgivare där ute kan se igenom min CV och anställa mig långsiktigt.

Magen gör ont och jag hoppas att det är ett gott tecken.

Kan inget vara enkelt?

Pratat med facket och återigen undrar jag varför det ens skrivs avtal och kollektivavtal om företagen ändå kan göra som de vill. Så min osäkerhet får fortgå hela våren. Något nytt jobb får jag väl inte med min "hoppiga" CV.😣

Ivf igångsatt men med mitt flyt just nu så... nej mitt hopp är lågt.

Livets läxa och mina demoner

Jag fattar Livet du tycker jag ska lära mig något. Vore jag hindu hade jag nog haft lättare att se exakt vad och varför. Men nu som uttalad agnostiker får jag erkänna att jag har svårare att skylla på karma eller Gud.

Livet kunde det inte räcka med ett eller två konstiga jobb och ett eller två års svårighet att få barn? Nej det är jobb på jobb och försök på försök inklusive ett missfall. Jag ska uppenbarligen lära mig hantera motgångar om jag lyfter blicken och ser mönstret?

Men det min hjärna/hjärta har så svårt att förstå och acceptera är varför så mycket och hela tiden. Förstå kan jag nog glömma för svaret är antagligen "det bara är så". Så bästa anfall för att hantera situationen är att acceptera.
Acceptera att jag inte får det där trevliga, fasta och långsiktiga jobbet.
Acceptera att jag bara får ett barn och acceptera min sorg att det känns som jag slarvade bort graviditet och föräldraledighet på grund av min jobbstress.

En jobbstress nog mest relaterad till fröken-duktig-syndromet. Henne ska jag göra upp med snart. Men först lära mig leva det livet jag har på gott och ont.

På söndag ska jag in för att se om vi får börja IVF denna månad eller om min knäppa kropp sätter käppar i hjulet även för detta. Hoppet finns där men jag vill inte ha det och jag tror inte att det är vår tur att få ett barn till. Utan stålsätter mig för en besvikelse som jag vet kommer och kommer att kännas som slutgiltig. För det är nu fyra års försök med rätt tajming och helt friska personer men endast en graviditet och den blev ett missfall.

Sömnbrist

Den totala besvikelsen när jag efter en kort lur på tunnelbanan vaknar upp och i ett förvirrat ögonblick och tänker vart är jag på väg. Jo jag är på väg hem för att hämta Lucas hinner jag tänka innan jag kommer på att nej jag är på väg till jobbet.

Sömnbrist spelar spratt med min hjärna. 

Kom i säng lite sent. Lucas kom in vid fyra, snurrade runt och somnade i fotändan och sedan vaknar han (och jag) av att han ramlar ur sängen vid fem och efter det kunde jag inte somna om innan klockan ringde vid halv sex. Och nej kaffe smakar fortfarande inte särskilt gott efter magsjukan.

Hormoner i överflöd

Efter en superhelg slog hormonerna till och måndag med jobb. Jag vet inte hur jag ska uppbåda någon sorts entusiasm? Men just nu vill jag bara ge upp och gömma mig.

Min exchef släpper inget till mig och eftersom vi knappt pratar känns det svårt att få till terapeutens hemläxa om att ifrågasätta varför hon tar över allting hela tiden.

Jag och facket ringer om varandra. Men tror ju inte de är någon hjälp.

Dagsverke

Jag har ringt tre jobbiga samtal:
Gynmottagningen
Sophiahemmet
Facket

Jag har nu sökt ett jobb till så totalt fyra stycken. Phu! Ehm att jag inte jobbat får jag ta igen en annan dag.

Forskning som jag känner igen

Jag har varit väldigt ljudkänslig senaste halvåret/året.Till den grad att J tycker jag är knäpp och jag har känt att mycket varit för högt. Liksom svårt att koncentrera mig. Så läste jag detta i Aftonbladet och kände direkt att ja precis så där är för mig. Skönt att känna att jag är normal även om det inte är bra att jag var/är stressad.

Utmattade kvinnor mer ljudkänsliga
STOCKHOLM. Utmattade kvinnor som utsätts för kortvarig stress är ljudkänsligare än de som inte har sådana besvär. I vissa fall kan kvinnorna uppleva normala ljud som bestickslammer eller motorljud, som obehagligt starka, visar en studie från bland andra Karolinska Institutet.
De kan också vara extra känsliga för ljudnivåer som motsvarar volymen i ett vanligt samtal, cirka 60 decibel. Det innebär att det kan vara ganska påfrestande att vistas i en normal arbetsmiljö. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16042498.ab 

En gång ingen gång

Två gånger en vana.

Ett företag ska inte bete sig så här då är det något rejält fel i organisationskulturen. Något ruttet i kärnan.

Jag har sökt tre jobb.

Så länge varade hoppet

Idag kom nya chefen med min "julklapp" en förlängd provanställning med 6 månader! Helt galet men finns visst kryphål i lagen. Tredje varianten av skum provanställning och den gemensamma nämnaren är en ny chef under prövotiden. Jag har i frågasatt. Fick ett förtäckt hot tillbaka. Jag tänker inte slåss för det här skitjobbet. Dags att söka nytt igen då.

Det lilla extra för kollektivresenären

När bussen kom var det inte den vanliga dragspelsbussen utan en helt ny enkel(?)buss. Den luktade fortfarande så där nybilsaktigt. Det märks att jag åker tidigt på morgonen när SL anser att antalet som åker från förorten är så lågt att en halv buss räcker.

Framme vid tunnelbanan stod SL sedan delade ut kaffe i porslinskoppar(!) samt kanelbullar. De ville veta vad vi tyckte om dem. Jag valde att bara ta en bulle. Men cred att stå där redan 6.30 på morgonen.

Gott Nytt År

Jag hoppas att 2013 blir ett bra år för alla.

Nu är det dags för lite skonmat för familjen F men jag är ack så sugen på riktigt god trerättersmat. När magen är frisk är det exakt vad jag ska äta/laga.