... inte bliva stur!

Visst är det konstigt att jag trots att jag passerat 30 ändå inte fattar att jag är vuxen. Jag går runt på jobbet och känner mig yngst och rätt liten, nästan som en prao. Till en viss del verkar jag utstråla detta då jag på mitt förra jobb fick höra mer än en gång att folk trodde jag var klart 5 år yngre än vad jag är. Men det borde ju inte påverka min egna allmänna känsla av att jag är liten, eller?

Jag funderar på det här då och då. Vissa människor känns klart vuxna medan andra inte känns det alls. Det verkar inte ha något med ålder att göra, då två personer i samma ålder kan kännas helt olika gamla. Sedan undrar jag om det har med mig själv att göra och varför har jag så svårt att se mig själv som vuxen. Jag är ju vuxen och lever ett vuxet liv ändå går jag runt och känner mig ung. En gammal kollega till mig som var i 55 årsåldern sa en gång att hon kände som 19 och hade egentligen aldrig kännt sig äldre. Så det kanske bara är en inställningsfråga.



Undrar om jag vill bli stor egentligen

Julgran + rex

Vi har en julgran i år. En stor och fin kungsgran som J fick av sitt jobb. Maja, cornish rex 1 år tycker att hon har fått världens största kattleksak. Tänk vad snälla matte och husse är.



Vi får se hur länge den överlever leken "vem får ner alla kulor?"

Julmarknad i Sigtuna

Morgonen började med en frostnupen skrittur med Brunte och sedan snabbt hem för att duscha för att åka med J till julmarknaden i Sigtuna. Jag har inte varit i Sigtuna förrut och det var verkligen en jättesöt liten stad. Julmarknaden var rätt stor och omgivningen samt kylan hjälpte till att sätta den rätta stämningen även då snön lyste med sin frånvaro.

Hittade inte så många julgransprydnader dock en julklapp till svärfar som jag blev riktigt kär i själv. Hmmm kan jag åka tillbaka dit och köpa en egen? Vi får se.

Jag och Paris Hilton

Jag och mina drömmar nu börjas det igen:

Jag var och hälsade på Å i London och vi skulle på söndagen ut och äta middag. På gatan träffade vi Paris Hilton med pojkvän och de slog följe med oss. Vi gick in på Londons populäraste restaurang som var helt tom (för det var ju söndagkväll och då går ingen ut och äter och alltså var det lätt att få bord). Så vi satt och åt middag med Paris Hilton som var väldigt imponerad av min vigselring (!?) .

Efter middagen fick vi bråttom hem till Å igen för att hämta inte bara min väska utan även katterna som hade följt med. (Helunderligt att jag skulle ta med dem till London över helgen samt att Å är allergisk...) Ås mamma var i lägenheten också men hon hade blivit mycket äldre och kändes nästan som en mormor (jag vet inte om jag och Å hade blivit äldre också men tror inte det) och hon gick omkring i hallen lite framåtböjd i en kofta och vadlång tweedkjol.

Taxin var bokad men jag hade knappt en timme på mig att ta mig till flygplatsen med katter, packning och allt vilket inte kändes klockrent. Så jag försökte fundera ut en plan på hur jag skulle hinna checka in och min tanke var att jag nog kunde ställa ifrån mig katterna medan jag sprang fram till in-checkningsdisken då det var så mycket att bära på.

Jag vaknade innan jag hann fram till taxin.

Baka baka liten kaka

Det numera traditionsenliga (2 år i rad) pepparkaksbaket med glögg avklarades i lördags och jag har inte hunnit lägga ut bilderna förrän nu. J och K var de som kom i år och för K var det en stor händelse då hon för första gången i sitt liv fick baka fritt. K kom även med en jättesöt kattpepparkaksform som hon hade hittat på julmarknaden. Så nu har jag en cornishform och en huskattsform.

Resultatet av några timmars kavlande blev denna hög:

Mina för året nyaste pepparkaksformar från coolstuff där delar av gubbarna var avbitna blev favoriterna och jag var den elaka "diktatorn" som bad J och K att baka lite mer vanliga gubbar och gummor också. J testade att måla en av de avbitna.

Uppdelning av pepparkakorna och är här kom Js stora talang fram i att snabbt hitta tre lika och fördela ut dem i respektiva plastbytta.

Nya kontoret

Jo det var ju det här med nytt jobb och nytt kontor. Här ser ni hur det ser ut rummet jag delar med en kollega - från höger och runt. Kakelugnen, oljemålningen och de vackra fönstren. Blomman fick jag som välkomstpresent. Rart eller hur.

Så sakteliga börjar jag känna mig som hemma. En av de bästa sakerna är att slippa sitta bredvid chefen och ha någon som hela tiden ser över din axel vad du gör på skärmen. Att slippa känna mig övervakad hela tiden.

Idag har jag haft en långsam smälta dag och det har varit otroligt skönt. Åt lunch med nyaste chefen för att prata ihop oss lite grand. Den chefen som anställde mig har ju sagt upp sig och jag får en annan kille istället. Det känns bra så jag oroar mig inte alls för det. Igår gjorde jag min första arbetsuppgift efter att ha blivit undervisad i 1½ vecka (tills det skummar ur öronen på mig). Jag har inte riktigt fått grepp om exakt vad mitt område ska begränsas till men det löser sig nog i januari.

Stämningen på det här kontoret är verkligen milsvida från hur det var på gamla stället. Här skrattas det massor, folk umgås över avdelningsgränserna och det peppas och beröms. Hoppas att känslan håller i sig imorgon är det julfest.

Antiklimax

Jag somnar nervös och vaknar nervös. Jag rotar fram bra första-dagen-på-jobbet-kläder och jag fixar håret. Men så ringer jag chefen och får reda på att han vabbar och att jag fick dagen ledigt. Poff vad skulle jag göra med all min energi och förväntan nu? Snabbt ringde jag L och kunde åka ut och rida Brunte bus.

Men nu sitter jag här återigen nervös i väntan på min första dag på jobbet.