Symtom på influensa

Vanliga kännetecken på influensan är hosta, huvudvärk, hög feber samt muskel- och ledvärk. Du kan också få snuva, halsont, smärtor i bröstet, frossa och orolig mage.

Sjukdomen varar normalt tre till fem dagar, men du kan känna dig trött i ytterligare två till tre veckor.

Jag kan bocka av allt i första symptom-meningen och i natt hostade jag till och med bort min röst. Den är som tur var tillbaka om än lite skrovlig i kanten. Febern håller mig fortfarande i sitt grepp men stannat runt 37,4 så jag kan röra mig från soffan.

Ute skiner solen och det är varmt så väldigt retsamt när jag måste sitta inomhus och kurera mig.

Däckad

Jag tror att jag har fått Js manliga förkylningsbakterier (läs flunsan) och jag är däckad. Vaknade med över 38 i temp och det är ju nästan 1,5 grader högre än normalt för mig just nu. Inte kul alls. Försöker samtidigt underhålla en pigg Lucas som har sin första feberfria dag idag sedan tre dagar tillbaka. Vi ser på Det levande slottet och så kanske mamma och pappa kommer förbi och leker med honom i eftermiddag om han fortsätter att vara lika pigg.

Inte hört något från något jobb och energinivån hos mig är ju inte direkt den att jag ringer och hör mig för hur det går heller...

Jobbångest på alla fronter

Verkligen jobbångest de luxe på alla fronter. Snart känner jag att jag kraschar in i väggen.

Här för att jag inte gör något alls, men har chefen andandes i nacken och att jag snackar bort honom. Men snart måste jag leverera men vad för något?
Jobb1 för att de inte hört av sig på en vecka och om jag blir erbjuden det vill jag ha det med 30 minuter längre arbetsdagar, nästan lika lång resväg och en chef som jag är lite rädd för?
Jobb2 om jag blir erbjuden det vill jag ha det - tänk om deras produkter är så tråkiga att jag får samma sits som här där jag inte fattar något alls och verkligen inte brinner för det alls.

Skriver plus och minuslistor i mitt huvud och då har jag inte ens blivit erbjuden något nytt jobb än. Har tom hamnat i en sorts förlamande rädsla att jag känner att jag kanske ska stanna kvar där jag är?! 

Jag är verkligen så grymt rädd för att välja fel igen och hamna fel igen. Jag orkar inte hatta runt mer och söka runt mer utan vill verkligen kunna stänga av jobbet efter klockan 5 och bara vara jag, J och Lucas. Leva mitt liv utan att behöva fundera på och stressa över att söka nytt jobb hela tiden...

Och uppe på det tankarna/stressen/hoppet om att jag så gärna vill bli gravid igen och jag vet att stressen från jobben troligen är det som hindrar min kropp :(

Snirkliga nattvägar

Drömde om blodsugande änglar/vampyrer, där de antingen fick svarta
eller vita vingar beroende på om den var god eller ond. Samt att någon
jagade min dejttjej(!?) med ett rakblad. Det var rätt mycket en känsla
av att vara jagad. Men på det hela kändes drömmen mer som något J
skulle drömma och inte jag.

Nu ska jag fortsätta med min måndagsångest.

Blommor till mig.

EFIT 120224

Missade min frukost och min bussresa till jobbet då jag hade råkat sätta påminnelsen på jobbkalendern och inte på fånen.
07:20 Så första bilden blir soluppgången från jobbfönstret

 8:10 Kaffet urdrucket

08:55 Förberedelse för möte

Har ett "nähä så har vi aldrig sagt"-möte som strax är slut 09:5

11:15 Missade fota min skosula(aka biff) till lunch

13:19 På buss mot Slussen lyssnades på ovetandes tonårstjejer

13:39 Avstängd blå t-bana men jag lyckades hitta - i tid - att den åkte från Fridhemsplan 

14:05 I väntan på drogtest för ett eventuellt blivande jobb - första gången någonsin

14:51 På väg hem i en skitig buss

15:25 Dags att hämta Lucas på dagis

16:00 Lucas fotar sig själv för att skicka en hälsning till farmor och farfar

16:41 Köket i väntan på matvaror som kommer med J

17:44 Middagsmaten svarta lådan är klar

18:58 Maja gör mig sällskap i soffan

19:21 P var här och lämnade Lovis för parning med Frans (som redan övergett henne)

20:06 Dags att se Game of Thrones på Svtplay tillsammans med J

20:43 Alla tre katterna trängdes med oss (tillhör inte vanligheten) och godispåsen

Och nu godnatt.

Bittersweet

Grattis till kronprinsessparet som fick en dotter i morse.

Men det får även mig själv att bli lite ledsen när jag inser att jag inte får uppleva detsamma i juni som tänkt. Var en artikel om sorg vid missfall i DN i morse och att den borde tas mer på allvar. Jag har lite svårt att acceptera att jag är så ledsen som jag är, men kanske mycket beror på hur länge vi har försökt och att det inte verkar ta sig igen.

Ja det är en bittersweet dag idag.

Och trots att jag har en hel del troligt bra saker att se fram emot vill jag bara gråta och jag gissar att det är PMS.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/bryt-tystnaden-kring-missfall
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/for-mig-var-det-min-bebis