Älskade hus

Underbart att få lära känna sitt hus i årstid efter årstid och det blir bara bättre och bättre. Jag älskar vårt lilla hus. Sol på balkong, sol på altan och en massa växter dyker upp. Lite utemöbler vore ju inte helt fel förstås. Lägenhetsbalkongens två stolar och ett bord räcker inte långt när man får fikabesök (läs snälla svärföräldrar som kom med en gammal gräsklippare och en vattenspridare).

Gårdagens snöstorm satte tyvärr stop för både ridning och sedan bebisbesök hos M. Idag kom jag iväg och red, men insåg när jag kom hem att Lucas hostade för mycket för att träffa bebis och själv fick jag tillbaka min huvudvärk och illamående med lätt halsont. Blä vad är det för skit jag har fått nu? Huvudvärken hade jag kunnat acceptera, men illamåendet är verkligen usch fy för en person som avskyr att spy. Får skjuta upp bebisträffen tills vi är helt friska vill ju inte smitta lille V.

Äta pausa Äta pausa Äta

Påsken har mest bestått av att äta och ha tråkigt samt för lite gott godis. Vet inte varför det var tråkigt, men dagarna har känts evinnerligt långa och vid 21 har både jag och J tittat på varandra och funderat på att det kanske är dags att sova... Kanske var det vädret och bristen på utflykter som gjorde det hela tråkigt. Jag vet inte men det är något med det lilla avgränsade utrymmet där svärföräldrarnas stuga ligger som gör att jag blir lite klaustrofobisk. Stugbyn är inklämd mellan järnvägen, Armsjön samt E4:an och grusvägen slutar lite tvärt några hus förbi svärisarnas - vid en badstrand. Känns som ytan man har att röra sig på är 15 meter bred och två km lång...

Jag tog dock en springtur på 30 min (4,76km) men då får man springa längs grusvägen och samma väg tillbaka det finns ingen möjlighet att springa en runda vilket passar mig mycket bättre. Tyckte att det var flackt och bra tills jag skulle springa hem i motvind och insåg att jag sprungit i lätta små nedförsbackar hela vägen ut. Phu!

Vi såg som vanligt inte svågerns sambo alls och svåger plus barn var endast i stugan ca 1 dygn med oss andra så det blev inte så trångt som jag hade fasat för. Svärfar tjatade om att vi skulle lämna Lucas uppe hos dem i sommar, men nej jag är verkligen inte sugen på att vara ifrån honom en vecka i streck. Samt lite kommentarer om att vi måste åka upp och att vi inte ska välja Spillan före Nyråviken... men avstånd 1 timmes resväg vs 3,5 timmar är rätt mycket på den korta fritid man har. Samt att vi gärna vill bo in oss lite i vårt egna hus under sommaren också.

Bäst med resan var ärligt talat den nydragna vägen förbi Iggesund som gav oss nästan 30 minuter kortare resväg!

Kärlek större än allt annat

Jag älskar den här lilla ungen så mycket att mitt hjärta vill brista ♥

Mästerfotografen

Mästerfotografen Lucas verk.

Gör rätt saker

Fick iväg min rapport till chefen igår runt klockan 8. På avdelningsmötet öppnar han med att säga att jag har gjort en jättebra rapport. Wee guldstjärna till mig. Att jag tycker rapporten är under all kritik och ihopslängd på 30 minuter höll jag tyst om. Men skönt att min totala jobbless inte märks utåt iaf.

Mer jobbmutter

Det här jobbet är ju inte direkt något jag brinner för, men trots det kan det väl ha liiite ordning på saker och tinig. Jag blir inslängd i än det ena än det andra och utan förvarning förväntas jag ta lead på alla möjliga konstiga saker. Bara det har något litet att göra med webben så hamnar det på mig. Hade jag haft kvar mitt intresse och driv för jobbet hade jag säkert med stor glädje kastat mig in i det. Nu känner jag bara ett stort motstånd samt att det känns som om jag hela tiden ska veta saker som ingen sagt till mig. Och jag har efter snart 6 månader inte ens fått de mest självklara programmen installerade på min dator...

Hitta nya tag?

Jag och hormoner är ingen bra kombo alls. Känns som om det blivit värre med åren också eller så lyckades jag hantera det bättre när kraven och önskningarna var färre eller utspridda på längre tid. Dippen igår var rejäl, men mår lite bättre idag även om jag just nu är så osugen på mitt jobb att jag snart börjar slita mitt hår. Men trots tristessen är detta jobb bättre än det jag blev erbjuden pga lön, semester och arbetstid. Jag får helt enkelt hoppas att något annat dyker upp där jag slipper bli den alltid glänsande tvåan.

Hade hoppats att detta skulle bli det glada inlägget - att min temptopp under två veckors tid skulle stanna där. Men nej så var inte fallet. Inget barn i min mage och inget nytt jobb... Livet hade kunnat vara bättre. Det hade också kunnat vara sämre, men det är svårt att jämföra sig med svältande barn i Afrika när det inte är de som lever i din närhet.

J börjar sakta förstå vad jag menar och agera stöd när jag förklarar att jag måste tillåtas att krascha även om det suger att det en gång i månaden går ut över honom och Lucas som får se mig bli ledsen, tyst och osocial. Önskar varje gång mensen kommer att jag kunde snabba på processen men det kan jag inte utan får nu vänta ytterligare 30 dagar på att (troligen) bli besviken igen. K tycker att vi ska gå hela vägen till IVF, men jag vet inte jag - tycker de som gjort det i min omgivning alla fått noll resultat och gått därifrån ännu mer ledsna...

Omorganisationsmöte klockan 16 idag så ingen tidig hemgång vilket är vad jag egentligen skulle må bäst av.