Hur tänker killar egentligen? De hävdar alltid att de är så raka, tydliga och enkla, men när du lever med dem så framstår de som något helt annat. Jag blir förvirrad när de säger en sak och gör en annan. Men skulle du påpeka att de är irrationella OJ då tar det liv i luckan. De tror så benhårt på myten om mannen att varje åsikt/fakta/kommentar som rubbar deras syn på hur en perfekt man är, blir kritik mot dem personligen.
Deras ursäkt för att inte ta initiativ är oftast något i stil med - ingen idé att jag säger/gör/tycker något för då blir hon sur - Antingen så är alla killar superba tankeläsare som borde göra spionyrket till deras bästa karriär val eller så gissar de bara hej vilt. Jag lutar mer åt att det är det senare och lika ofta verkar de gissa fel. För hur ska de kunna veta om tjejen kommer att bli sur? Det som irriterar mig mest är när jag antingen inte får något svar eller får ett vet inte bestäm du, som ofta förvandlas till ett du bestämmer allt om mitt val inte föll i god jord hos dem. Det gör mig inte sur när de inte håller med mig, dock verkar detta inte fungera åt andra hållet...
De vill inte ta ansvar för något utan bara lalla runt i en dimma. Samtidigt som de verkar förvänta sig att allting ska bli som de vill ändå på något mystiskt vis. Är det mammorna som uppfostrar dem så här eller är det något med bristen på östrogen?
Blodet räcker bara till att styra en hjärna i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar