"I used to love you, now you suck"

Något som kan få mig att le är när jag lyssnar på musik i hörlurar är att fundera på vad folk som ser/möter mig tror att jag egentligen lyssnar på. Jag tror sällan att de gissar rätt alls. Visserligen har jag mest svarta kläder, men jag ser verkligen ordenlig och snäll ut. Så min gissning är att de tror att jag lyssnar på Nelly Furtado (heter hon så? Jag råkade ju säga till K att hon hette Frutato) eller Brittney Spears eller någon annan av de där dussin-r'n'b-sångerskorna som verkar översvämma radion. Mitt senaste skivinköp var Green Days' Amerian Idiot och innan dess tror jag inte att jag laddat ner någon låt nyare än 2005... Det är nästan pinsamt hur gammal musik jag verkar lyssna på.

Min mobil är en härlig blandning av Elegant Machinery, filmmusik (Billyfilmen och den där om han i skivaffären... minnet är det lite si och så med så här på natten), lite skate-punk( kan man kalla det så A?), Depeche Mode (of course) sedan har jag ju en låt från vårt bröllop med Cajsa-Stina Åkerström (vilket är ett helt annat framtida inlägg), Playing with fire bara för att Brolle har den underbaraste rösten som finns. Sedan måste vi ju lägga in lite tyska som Melotron och Rammstein. Lite Saft (underbara texter) och samt lite allmänt 80-tal måste ju klämmas in där med.

Småfnissar inombords över att folk aldrig kommer att gissa rätt gör jag ju mest när jag lyssnar på den där lite mer alternativa musiken så klart. Den där musiken som du inte kommer att hitta som nedladdningsbar musik via olika musiktjänster i mobil och på nätet. Men det är också den musiken som får mig att le som störst. Häromdagen dök Erasures variant på Bergakungens sal (av Grieg)upp och den är verkligen ljuvligt bra.

Men nu är tröttheten större än min minnes- och kreativitetskapacitet så jag får kanske utveckla det här senare.