Era förbannade jävla lögnare

Ja jag skräder inte orden. Stå inte där och säg saker som är så osanna att tungan svartnar. Ni sa upp mig INTE tvärtom era förbannade idioter till lögnare. Jag gillade verkligen mitt jobb och det jag jobbade med så jag sa inte upp mig frivilligt, inte efter allt beröm från organisationen och de nya roliga arbetsuppgifterna jag skulle få. Samt speciellt inte tre månader innan jag ska bli mamma. Så när ni nu berättar för organisationen varför jag inte finns kvar längre var för fan stora nog att stå för att ni sa upp mig istället för att ljuga om att jag gick självmant. Jag har ju uppsägningen av min provanställningpå papper skrivna av er - i svart på vitt. Och varför i meddelandet blanda in att jag blev sjukskriven som om det hade något med saken att göra?

Hej,

N N har varit sjukskriven en tid och nu
valt att lämna [namncensur under fackliga förhandlingar]. Vi önskar henne lycka till
i framtiden.

Hälsningar Y

Inte ens min chef kunde visst stå för att skriva under det där mailet så istället fick HR-assistenten göra det. Kul att de tvingar henne att ljuga också.

Är så arg och less på den här skiten nu att tårarna bara rinner. Men ännu mer är jag nog trött på frasen "det ordnar sig". Lätt att säga för den som inte sitter i skiten. Klart att det ordnar sig men till vilken stress och pris för mig det är den viktiga frågan. Orkar jag återigen vara den starka och duktiga? Hur många gånger ska jag sparkas ner innan jag inte pallar att resa mig igen?

Etikett arbete var det ja... om 1½ månad har jag inte ens något sådant. Jag försöker tänka på att jag inte vill jobba för ett sådant skitföretag ändå, men tyvärr lättar inte de tankarna på stressen över att vara arbetslös under föräldraledigheten. Tur att självförtroendet stärks av vikariatet jag lyckats få och att alla där är extremt trevliga med en bra stämning.