Nej läs inte det här inlägget det är bara så extremt deppigt att jag blir rädd för mig själv, men behöver få ur mig lite. Ska avsaknaden av att ett jobb verkligen göra att jag känner mig så här totalt värdelös och misslyckad?
Dagen tillbringas gråtande och icke-ätande *jävla menshormoner*
Det gör inte saken lättare att:
flera är upprörda för att jag inte orkar vara glad, social, omhändertagande (välj ditt ord själv)
jag orkar inte åka o rida ikväll för pga J ska till naprapaten så måste jag lämna och hämta Lucas på vägen dit och det blir bara mycket så jag ställer in och får då genast dåligt samvete att jag är en lat smitare som inte gör det som jag åtagit mig att göra
jag är arbetslös och jag avskyr det som pesten, men har ännu inte sökt de där jobben jag faktiskt hittat och jag vet att jag kommer att må bättre när jag väl gjort det.
jag har ingen energi kvar - bara tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar