Snökaos tar fram det bästa hos folk

Jag lämnade hemmet i går morse och fnös lite åt SMHI's snöstormsvarningar. Det hade ju kommit max 5cm snö och det som kom från himlen, i vinden, var ju knappt ens snö. Jag drog Lucas till dagis på snowracern och hoppades att han inte skulle förfrysa kinderna i vinden. Sedan tog jag bussen (som kom i tid) till t-banan och åkte till jobbet. Men jag fick nog ångra mitt tidigare uttalande om vaddå snöstorm för när jag klev av t-banan vid Östermalmstorg då var det mycket snö som kom ner från himlen och i vinden och 5 minuterspromenaden till kontoret kändes inte så rolig. Under dagen sedan fortsatte snön att falla och lunchen intogs på närmaste restaurang (tvärsöver gatan) ändå blev vi alla vita som snögubbar på vägen dit och tillbaka. 

Strax innan klockan tre kollade jag på sl's hemsida och såg att alla bussar i norrort var inställda. Ringde J och sa att han inte skulle kunna ta sig hem. Ringde pappa som sa att han kunde gå i snöstormen och hämta Lucas. Jag ringde J igen och sa att vi kan ju inte låta pappa gå hela vägen i snön och J sa att han skulle försöka ta sig hem. Ringde dagis och sa att vi kommer att bli sena. Får efter en stund ett sms från J som säger att han inte kan ta sig vidare från busstationen och jag får ringa pappa igen och be honom gå och hämta Lucas. Lucas ville visst INTE bli hämtad av morfar utan protesterade hej vilt och grät hela vägen på hem. Som tur var hittade J en buss och kunde möta upp pappa och Lucas på vägen och supersnälla pappa gick hem i snön igen. Phu! 

Själv hade jag bokklubbsträff och skulle inte åka hem direkt. Tyvärr kunde en 1/3 av oss inte ta oss fram till restaurangen så det blev bara jag och K som fick äta stark asiatisk mat medan H fick försöka ta sig tillbaka längs snöiga vägar till Vallentuna. Hoppas på bättre lycka nästa gång. Och bara därför har vi inte ens bestämt en ny bok.

När jag skulle åka hem gick vissa linjer i Täby med sporadisk trafik så jag tänkte att jag stannar här på busshållplatsen och väntar och ser. Någon minut senare kommer en taxi och en kvinna ropar högt "någon som ska till Gribbylund?". Här finns ingen tid till tvekan så jag ropar att jag ska dit och två till kvinnor ropar samma sak. Så vips är vi fyra okända kvinnor som delar taxi hemåt. En svindyr taxiresa men ack så prisvärd och så kom jag hem utan att ha sett en enda buss på vägen. Väl hemma räddade jag och J gräsklipparen från snön och grävde fram bilen. Det är verkligen rejält med snö ute ungefär som det var när jag var liten.

Inte bara snökaos utan även jobbkaos. Vi hade hela havet stormar på jobbet igår med mycket ny information och förändringar. Ett kontor läggs ner, ett annat får 40 personer uppsagda. Min nya chef kom in och pratade med mig och min gamla chef, som från och med i måndags ska vara min jämbördiga kollega. Han sa att det är LAS just nu men att specialister (som jag) sällan påverkas av sådant. Vi får se. Andra kollegor som har jobbat längre är oroliga och jag vet inte helt vad jag ska tänka eller tro. Jag känner mig mest som i ett vakum, har inget driv och är väldigt trött.

Ett av jobben jag varit i en process med har hört av sig och jag har hört av mig men vi har inte lyckats få tag på varandra. Jag får försöka idag igen, men jag tror det gick till den andra sökanden.