Jag fattar Livet du tycker jag ska lära mig något. Vore jag hindu hade jag nog haft lättare att se exakt vad och varför. Men nu som uttalad agnostiker får jag erkänna att jag har svårare att skylla på karma eller Gud.
Livet kunde det inte räcka med ett eller två konstiga jobb och ett eller två års svårighet att få barn? Nej det är jobb på jobb och försök på försök inklusive ett missfall. Jag ska uppenbarligen lära mig hantera motgångar om jag lyfter blicken och ser mönstret?
Men det min hjärna/hjärta har så svårt att förstå och acceptera är varför så mycket och hela tiden. Förstå kan jag nog glömma för svaret är antagligen "det bara är så". Så bästa anfall för att hantera situationen är att acceptera.
Acceptera att jag inte får det där trevliga, fasta och långsiktiga jobbet.
Acceptera att jag bara får ett barn och acceptera min sorg att det känns som jag slarvade bort graviditet och föräldraledighet på grund av min jobbstress.
En jobbstress nog mest relaterad till fröken-duktig-syndromet. Henne ska jag göra upp med snart. Men först lära mig leva det livet jag har på gott och ont.
På söndag ska jag in för att se om vi får börja IVF denna månad eller om min knäppa kropp sätter käppar i hjulet även för detta. Hoppet finns där men jag vill inte ha det och jag tror inte att det är vår tur att få ett barn till. Utan stålsätter mig för en besvikelse som jag vet kommer och kommer att kännas som slutgiltig. För det är nu fyra års försök med rätt tajming och helt friska personer men endast en graviditet och den blev ett missfall.
jag läser ju alltid men kommenterar aldrig. Fast nu måste jag ändå skicka en kram, den största jag har. Jag hoppas SÅ att vinden vänder för dig, och att det blir din tur.
SvaraRadera