av Audrey Niffenegger
Jag gråter. Man ska inte gråta på bussen så jag stänger boken igen. Det är omöjligt att lämna de sista sidorna olästa tills jag kommer hem. Jag öppnar boken, läser och tårarna rinner igen när jag sitter på tunnelbanan.
Tack J för lånet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar