Att inte gilla barnverksamhet - får man det?

Undrar hur barn förr i tiden överlevde och blev vettiga människor? Med tanke på all verksamhet som idag finns för barn och det underliggande tvånget att du ska underhålla barn hela tiden, så undrar jag hur barn överlevde förr när det varken fanns öppna förskolor, dagis, föräldragrupper eller sångstunder. Förr följde barnen med sina föräldrar i deras dagliga verksamhet, men idag får i alla fall jag dåligt samvete när jag gör samma sak med sonen. Alltså när jag tar sonen till stallet istället för att träffa andra barn och sitta i ring och sjunga sånger. Jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete, men det gnager ändå lite där att jag är en dålig mamma som inte lägger allt mitt fokus på sonen 24 timmar om dygnet. Så rolig är det inte att träffa föräldragruppen (läs mammagruppen) och prata barn, men ändå vågar jag inte släppa dem helt och bara göra vad jag vill. Fast jag träffar dem klart mindre än de träffar varandra. Jag vet att jag har en glad son som både pratar och sjunger på sitt sätt. J och jag sjunger ofta för honom, men sällan någon känd barnsång utan oftare något vi hittat på och ofta något som kretsar kring Lucas ♥

Jag gör ju som jag tycker är bra och fungerar, men det vore skönt att slippa det där dåliga samvetet att jag på något sätt är en sämre mamma bara för att jag inte gillar att sitta i grupp med andra mammor och sjunga sånger.