Så här ska det inte vara

Läs inte jag bara skriver av mig för att jag är så ledsen, frustrerad och besviken. Hoppas på att något av det släpper om jag skriver ner det.

Jag vet att jag har världens bästa Lucas och då menar jag världens bästa unge. ♥ Men ändå så kan jag inte hålla mig från tårar så här på månadens värsta hormondag och även sorgligaste dag. Nej kroppen inte bara retades lite med mig igår utan drog ut på det så att jag verkligen skulle börja hoppas. Mensen kom igår och försvann (hej hoppet) för att komma tillbaka med normal kraft i morse. Fan att jag hann börja hoppas igen. FAN FAN FAN! Förra året fick jag fira jul med ett nyblivet missfall och i år firar jag med en mens jag verkligen inte vill ha. Jag har nästan lärt mig att hantera vanlig mens men när mensen luras så här nej då har jag verkligen inga skyddsmurar alls att hantera besvikelsen/sorgen.

Jag ringde inte gyn så klart nu innan jul och det är väl julstängt i mellandagarna så jag hoppas verkligen jag får tag på dem innan det inbokade besöket, men tänk om jag inte lyckas (kombinationen av telefontider och min telefonskräck). Hej stress kom du där igen.